Den ena handen vet inte vad den andra gör. Upphandling av byggande respektive underhåll av det svenska järnvägsnätet sköts idag i två separata divisioner inom Trafikverket.
– Korta kontraktstider och lägsta pris som avgörande i valet av anbud bidrar till att incitamenten för att bygga hållbart är mycket små, konstaterar Sofia Lingegård, doktorand i industriell miljöteknik vid Linköpings universitet.
I sin licentiatavhandling har hon undersökt hur dagens upphandlingsprocess skulle kunna förbättras. Det är Trafikverket som finansierar forskningen.
Hon ser bristen på intern information och kommunikation som en stor svaghet i dagens modell.
– Det gäller även för entreprenörerna. De sitter på mycket information som aldrig återförs till Trafikverket. Det innebär att man inte lär av verkligheten.
Förslaget är att Trafikverket inför en ny upphandlingsmodell, funktionsförsäljning, som idag används av bland annat Rolls Royce och BT Toyota. Nyckelorden är helhetsansvar och livscykeltänkande:
– Den som bygger blir också ansvarig för underhållet och får starka incitament för att välja hållbara lösningar i byggprocessen.
Med denna modell är det nödvändigt att förlänga kontrakten från dagens 5-7 år till kanske bortemot 40 år. Med så långa kontrakt måste möjlighet till omförhandling finnas.
– Med långa kontrakt och en helhetssyn skulle man kunna välja material, som håller längre och kräver mindre underhåll. Det skulle i sin tur spara såväl tid som pengar och energi. Här går ekonomi och miljö hand i hand.
Funktionsförsäljning kallas också livscykelkontrakt. Den engelska termen är Ipso (Integrated products services offering).
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer