Hans Standlund (M), som är ordförande för revisionen i Region Västmanland, sa under senaste regionfullmäktigemötet, som hölls tisdagen den 20 juni, att förbrukningsvaror till vården köps för stora belopp utanför de upphandlande ramavtalen. Det är något som kan komma att kosta regionen mycket pengar, enligt honom.
I den del av revisionsrapporterna som bland annat gäller inköp av förbrukningsvaror (pdf) redovisas att rutinerna fungerar, men “Utifrån genomförd registeranalys kan vi konstatera att det görs inköp till betydande belopp från ett antal leverantörer som inte är upphandlade. Detta är i strid med landstingets regler och gällande lagstiftning.”
– Vi bedömer att alla vet om att det finns ramavtal, däremot har vi svårt att uttala oss om ramavtalen följs, säger Hans Strandlund.
Han hänvisar till varuförsörjningsnämndens spendanalyser inom 80 olika varukategorier och konstaterar, gällande avtalstroheten:
– Den ser dålig ut för Region Västmanland. Jag tycker att det är tråkigt. Enligt den statistik vi fått från varuförsörjningen så varierar avtalstroheten mellan 32 och 98 procent för ett urval av kategorierna, säger Hans Strandlund.
Det har gjorts en registeranalys i vilken de matchat väsentliga inköp av förbrukningsmaterial för perioden 2016-01-01 till 2016-12-28 mot de leverantörer som hittas på Varuförsörjningens webbplats. Matchning har gjorts på leverantörsnamn. Utifrån resultatet av registeranalys har de valt ut 20 leverantörer där de inte kunnat se att avtal finns. Dessa leverantörer har sedan följts upp tillsammans med Varuförsörjningen och Inköp.
I denna uppföljning har de kunnat utesluta tio leverantörer med vilka det enligt uppgift från Varuförsörjningen och Inköp finns avtal. För resterande tio leverantörer saknas avtal, vilket skulle kunna innebära att det förekommer otillåtna direktupphandlingar.
– Det finns mycket pengar att tjäna om man använder de ramavtal man har. De är ju till för att man ska göra bättre inköp. Jag hoppas att det här är en signal och att vi går ett varv till och upplyser verksamheterna om att det är viktigt för ekonomin att använda de ramavtal vi har, sa Hans Strandlund under fullmäktige.
Jag har ett förflutet inom upphandling av medicintekniska produkter och vet att landstinget i Västmanland tidigare haft en mycket hög avtalstrohet, hög ramavtalskännedom och efterlevnad av ingångna avtal.
Men jag vet också att upphandlande organisationer som tar dålig hänsyn till vårdens behov och inte upphandlar det material som krävs för att vården ska fungera i alla sina komplexa delar också lider av dålig avtalstrohet. Täcker befintliga avtal inte de behov som faktiskt finns kommer de inte heller att utnyttjas.
Landstingsfullmäktige kanske borde koncentrera sitt analysarbete på om huruvida varuförsörjningsnämndens avtal faktiskt omfattar det behov vården har?