För att en upphandlande myndighet ska kunna pröva en tilltänkt leverantör behövs tillgång till uppgifter från exempelvis Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Bolagsverket och ur Polismyndighetens belastningsregister.
I dag finns dock ingen enhetlig och smidig lösning för hur dessa uppgifter ska hämtas in.
– Vissa uppgifter går inte ens att ta del av. Följden för upphandlare är att de inte kan kontrollera företags seriositet på ett enkelt och effektivt sätt, med konsekvens att de riskerar att ingå avtal med oseriösa företag, säger Inger Ek, generaldirektör på Upphandlingsmyndigheten, UHM.
UHM anser att det behövs en stabil och enhetlig ordning för att elektroniskt hämta in nödvändiga uppgifter.
Sedan i höstas har myndigheten därför kontakt med de berörda myndigheterna för försöka hitta gemensam väg till en bättre ordning på kort och lång sikt. Ett samverkansarbete som fortsätter under 2021, enligt UHM
Några detaljer om hur en lösning kan se ut praktiskt har dock ännu inte presenterats.
När ska det läggas ned energi på att stoppa oseriösa upphandlare?
Lisbeth har en poäng. Upphandlingar är inte bara riskabla för upphandlande myndigheter utan ännu mer för mindre företag, eftersom det kan kosta åtskilliga hundratusentals kronor att ta fram anbud.
Det är också relativt enkelt att kolla upp anbudsgivare, företag, i Sverige. Ohederliga personer på myndigheter, som riggar upphandlingar för sina vänner, är det däremot omöjligt att ha koll på, såtillvida man inte råkat ut för dessa tidigare eller fått varningar från kontakter på andra företag.
Myndigheter behöver bli bättre på att granska sina anställda och följa LOU till punkt och pricka. Det är inte svårt, om viljan finns, att åtminstone följa de principer som LOU bygger på. Det skulle också vara önskvärt att Polisen hade mera resurser och vilja att utreda den omfattande och utbredda korruption som finns och funnits sedan decennier i Sverige.