Den kommande standarden, Vägledning för hållbar upphandling, ISO 20400, arbetas fram inom den internationella standardiseringsgrupp som år 2010 publicerade Vägledning för socialt ansvarstagande, ISO 26000. Den svenska spegelgruppen kallas SIS/TK 478. Arbetet med ISO 20400 har pågått i drygt tre år, leds av ett franskt sekretariat och väntas bli klart under 2017. 36 länder deltar aktivt och 15 finns med som observatörer. Totalt kommer standarden att omfatta cirka 200 rekommendationer.
– ISO:s och SIS standarder har en uttalad ambition att bidra till ett mer hållbart samhälle. Med ISO 20400 får alla typer av företag och organisationer, både inom privat och offentlig sektor, hjälp att förstå hur hållbara inköp kan förvaltas, drivas och utvecklas inom olika delar av verksamheten, säger Staffan Söderberg, ordförande i den svenska arbetsgruppen.
Han anser att den viktigaste utgångspunkten i arbetet kring hållbar upphandling är att det behövs ett nära samarbete mellan hållbarhetsexperter och inköpsexperter.
– Grupperna använder olika fackspråk och har mycket att lära av varandra. Oftast behöver en organisation börja med att förtydliga vissa uttryck, även de grundläggande: Vad är hållbarhet för oss? Och vad är inköp? Avgörande är dessutom att hållbarhet inte bara handlar om miljö, utan om allt som påverkar samhället – från etik och mångfald till arbetsmiljö och mänskliga rättigheter. Det är först när en aktör är medveten om sin påverkan som det går att börja styra utvecklingen och fatta medvetna beslut, säger han.
Vägledningen för hållbar upphandling baseras på 37 olika områden, bland dem arbetsrätt, arbetsmiljö och antikorruption. Omfattningen erbjuder möjligheter för varje organisation att arbeta systematiskt med hållbarhet utifrån sina unika behov och förutsättningar. Staffan Söderberg anser att arbetet med att följa standarden helst ska läggas upp så att första steget blir att organisationen beslutar om principerna för det hållbara inköpsarbetet, till exempel affärsetik och transparens.
– Sedan får man söka efter ”ohållbarheter” i leverantörskedjan. Nästa steg är att inköparna styr hållbarhetskraven genom kontrakt och uppföljningar. Arbetet med hållbart inköp handlar mycket om att undvika det ohållbara.
Han pekar på att syftet med den nya standarden är att göra hela inköpsarbetet mer metodiskt, så att beställare kan följa upp att leverantörskedjan fungerar genom att de har en metodik för att till exempel bedöma intyg och göra grundliga uppföljningar hos leverantörerna.
– Om ett svenskt företag till exempel vill köpa läkarrockar från Bangladesh behöver man sätta sig in i situationen hos de bönder som odlar bomullen och de lokala lagarna, säger Staffan Söderberg.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer