Sveriges kollektivtrafik står inför stora ekonomiska utmaningar. Resandet har inte återhämtat sig efter pandemin, vilket minskat intäkterna för regionerna. Samtidigt ökar kostnaderna för upphandlad trafik. I detta läge är det viktigare än någonsin att varje skattekrona används effektivt. Ett kraftfullt verktyg för att uppnå detta är Bus Nordic – en gemensam nordisk standard för bussar i upphandlad trafik. Genom en ökad följsamhet kan kostnaden för den svenska bussflottan sänkas med mer än en miljard kronor.
Bus Nordic har utvecklats i samverkan mellan kollektivtrafikmyndigheter och branschorganisationer i Norden. Syftet är att skapa attraktiva, funktionella och kostnadseffektiva bussar genom gemensamma specifikationer. Genom att följa Bus Nordic kan regionerna minska sina upphandlingskostnader, öka flexibiliteten i fordonsflottan och undvika dyra särkrav.
Henry Ford visade med T-forden vad standardiserad tillverkning kunde leda till i form av lägre kostnader för kunderna. Skillnaden mellan den typen av renodlad produktion, och hur kraven kan se ut på bussar som används i den upphandlade trafiken idag är slående. Skulle moderna personbilar tillverkas enligt samma princip, där kunder kan välja ytterligare dörrpar, flytta på knappar och ställa andra kostnadsdrivande krav skulle det leda till den situation vi är i med busstillverkningen, där särkraven leder till att varje upphandling gör att tillverkaren i princip får skapa en ny typ av bussmodell. Det gör effektiv serieproduktion omöjlig.
I dag avviker flertalet regioner från Bus Nordic, vilket leder till betydande merkostnader. Ett tydligt exempel är SL:s krav på ett fjärde dörrpar på innerstadsbussar. Detta kostar minst 100 000 kronor extra per buss – en merkostnad på 9 miljoner kronor för 90 bussar. Dessutom påverkar det bussens funktionalitet negativt, då utrymmet för bränslevärmare försvinner, vilket i sin tur minskar räckvidden för elbussar.
När fordon inte kan flyttas mellan regioner på grund av olika krav, uppstår ytterligare kostnader. Byte av destinationsskyltar, infotainmentsystem, antenner, stoppknappar och utvändig lackering kan tillsammans kosta över 300 000 kronor per buss. Dessa dubbelfel – både i inköp och vid omlokalisering – är ett direkt resultat av att Bus Nordic inte följs.
Konsekvenserna är tydliga, nedan är en beräkning på kostnaden för regioners särkrav multiplicerat med antal fordon i dess flotta:
- I Stockholm kostar en buss i snitt 50 000 kronor mer än om Bus Nordic följts – totalt 110 miljoner kronor för hela flottan.
- Västtrafik avviker med 200 000 kronor per fordon – en merkostnad på 340 miljoner kronor.
- Skånetrafiken har de dyraste särkraven, med 400 000 kronor extra per buss – totalt 440 miljoner kronor.
För övriga regioner, med drygt 5 000 bussar ger en låg uppskattning en merkostnad på 250 miljoner kronor. För den sammanlagda bussflottan blir merkostnaden 1,1 miljarder kronor. Det handlar inte bara om pengar – det handlar om att kunna erbjuda mer trafik genom fler fordon och utökat turutbud, bättre service och hållbara transporter för fler. Ju fler särkrav, desto kortare blir serielängden vilket kan leda till både minskad kvalitet och högre kostnad.
Bus Nordic är inte ett hinder för regional anpassning – det är en gemensam grund som möjliggör effektivisering. Genom att identifiera och undvika kostnadsdrivande särkrav kan vi skapa en mer hållbar och flexibel kollektivtrafik. Det är dags att regionerna tar ansvar och fullt ut implementerar Bus Nordic i sina upphandlingar.
Standardisering är inte en begränsning – det är en investering i framtidens kollektivtrafik. Sveriges Bussföretag uppmanar därför alla regionala kollektivtrafikmyndigheter att använda Bus Nordic
TEXT: Marcus Dahlsten, vd, Transportföretagen
Anna Grönlund, branschchef och vVD, Sveriges Bussföretag
Mattias Bergman, vd, Mobility Sweden
