För knappt tre veckor sedan ringde min mobiltelefon. Det var Peter Skeppström, pressekreterare hos civilminister Ardalan Shekarabi. Hans fråga var rakt på sak – kunde Upphandling24 tänka sig att följa med till Storbritannien?
Han berättade att civilministern skulle träffa företrädare från näringsliv och stat för att diskutera sociala krav inom offentlig upphandling. Delegationen skulle bestå av representanter från Almega, Svenskt Näringsliv, Coompanion och SKL Kommentus.
Jag insåg direkt att det betydde att några av dem som skulle följa med är direkt inblandade i den heta debatt som just nu pågår runt sociala krav. Både i offentliga rum men också bakom stängda dörrar. Många känner en oro över att staten kommer att gå in och bestämma för mycket och inte lyssna på argument om hur det ser ut i verkligheten.
Det blir som så ofta inom politik ett informationsglapp mellan dem som faktiskt bestämmer och dem som har en ivrig önskan att påverka. Alla parter har dock samma vilja att det ska bli bra och rätt. Självklart ville vi på Upphandling24 följa med på resan.
Samtal med civilministern
Tillbaka till flygplanet och måndagsmorgonen. När vi kommit upp på planets marschhöjd blev vi serverade frukost. Civilministern pratade allmänt och avslappnat med alla som satt runt om honom och han verkade glad och förväntansfull. Olika uppfattningar eller inte, vi var alla på plats för att vi vill påverka svensk offentlig upphandling.
När kaffet nästan var uppdrucket var det dags att sätta scenen, varför var vi här?
Vad är poängen med den här resan?
– Det är att för vi ska ta del av erfarenheter från Storbritannien och specifikt England och Skottland. Det är två länder som jobbat väldigt aktivt under längre tid med sociala krav inom upphandlingar. Vi ska titta på vilka erfarenheter de har inom det här området, hur de jobbat med sysselsättningsfrämjande krav och samarbeten i samband med offentliga affärer.
Det lät fullt väl rimligt. Men det måste finnas ett syfte bakom vilka som är med på resan så jag frågade vidare.
Vad är tanken bakom sammansättningen av delegationen?
– Det är representanter från det svenska näringslivet och vi har deltagare från den tredje sektorn. Inte minst så finns landstingen och kommunerna med, som är viktiga i själva genomförandet av svenska upphandlingar.
Det är ingen hemlighet att exempelvis Almega varit tydlig i sin kritik mot den statliga utredning som gjorts av Niklas Bruun angående villkor enligt kollektivavtal. Man pekar exempelvis på att man i princip kommit fram till att man kan ställa högre krav på inhemska företag än på företag i övriga EU. Något Almega anser skulle strida mot upphandlingslagen.
Finns det en tanke från din sida med delegationens sammansättning för att kunna hantera den kritik som finns bland de representanter som delegationen består av?
– Nej, det är mer att vi alla ska kunna inspireras och ta del av erfarenheter av ett land som har en längre tradition att hantera de sociala aspekterna av offentlig upphandling än vad vi har i Sverige.
När vi kommer tillbaka från resan, vad hoppas du att vi har tagit med oss för lärdomar?
– Det är framförallt erfarenheterna från hur man jobbat med den här dimensionen av sociala krav på strategisk policynivå. Och sen så hoppas jag att vi tar med oss positiva exempel och risker inom området.
Som alltid med frågor som riskerar att slå in öppna dörrar vill man undvika dem. Frågorna alltså. Men jag tog en chansning och frågade ändå även om jag kunde gissa svaret.
Skulle du säga att vi är mycket sämre på sociala krav i Sverige än övriga länder i Europa?
– Nej. Men i den studie om sociala krav som gjordes för några år sen på Stockholms universitet konstaterade Kerstin Ahlberg och Niklas Bruun att vi använder oss av sociala kriterier i mindre utsträckning än i andra jämförbara länder i Västeuropa. Sen dess har det hänt mycket där vi i dag jobbar mer med strategiska upphandlingar generellt sett och med fokus på innovationer och sociala och miljömässiga krav i synnerhet. Framförallt har kommunsektorn i Sverige visat mycket mer intresse för de här frågorna. Men det är klart att vi alltid har nya saker att lära oss av andra länder.
Det är inte Upphandling24:s uppgift att lägga ord i någons mun, men svaren kan ändå tolkas som att intentionen med delegationen och resan var att inspirera inte bara ministern själv, utan också dem som varit tongivande i debatten. En viktig pusselbit kan vara att se och höra konkreta exempel på hur sociala krav fungerar i praktiken.
Tiden hade flugit iväg, ursäkta ordvitsen, och vi landade på den militära flygplatsen Northolt en bit utanför London. Vi blev snabbt inslussade i en minibuss som skulle ta oss vidare in till London. Det var dags att träffa den första av en rad företag och organisationer som fanns på agendan.
Diskussion med Almega
Stefan Holm, näringspolitisk expert från Almega, slog sig ned i det trånga sätet bredvid mig i minibussen. Vi kom ganska snabbt i vår diskussion in på hur Almega ser på situationen vi just nu befinner oss i. Det vill säga lite i väntans tider på hur regeringens förslag till slut kommer att se ut.
Det är viktigt att förstå att Storbritannien ligger långt före Sverige i arbetet med att införa sociala klausuler i sina offentlig upphandlingar. Det är inte obligatoriska krav men man lägger ned mycket informationsinsatser för att se till att kraven är ständigt närvarande i alla affärer.
Därför kan man dra slutsatsen att det vi dessa dagar skulle få inspiration av, faktiskt inte är direkt jämförbart med hur vi har det i Sverige. Oavsett gemensamma EU-direktiv och regler.
Från Almegas håll, varför är ni med i delegationen?
– För oss är det viktigt att vara med för att lära oss mer om hur offentlig upphandling går till i andra EU-länder. Det är ju ett gemensamt EU-direktiv men det ser väldigt olika ut i alla länder. Storbritannien är en föregångare på alla sätt eftersom de har kommit mycket längre. Och i Sverige handlar debatten just nu mycket om olika typer av sociala krav. Vi är ju en del av den diskussionen, våra företag ställs inför de här frågeställningarna och vi behöver veta mer om helheten.
Om man ser till sociala krav och kanske kollektivavtalsliknande villkor specifikt inom upphandling, är ni oroliga?
– Det är inte svart eller vitt det här. Våra medlemsföretag säger att de gärna ser att det ställs sociala krav om syftet är att stänga ut oseriösa aktörer. Det som är viktigt är att inte stänga ute företag som redan är goda spelare även utan kollektivavtal. Där finns problematiken i den här föreslagna typen av villkorsställande. Den utredning som nu kommit ut visar att staten ska in och ställa och styra mer, vilket vi inte förstår. Varför kan inte den enskilda kommunen välja att använda lämpliga krav när det är relevant och behövs precis som EU-direktivet säger? I utredningen säger man snarare att ett antal oseriösa branscher ska pekas ut där det specifikt alltid ska ställas krav på just kollektivavtalsliknande villkor. Det är vi väldigt fundersamma över.
Det var inga överraskande ord från Stefan Holm. Kritiken, eller snarare oron, mot att förslaget som just nu ligger hos regeringen ska vara en statlig hand som slår ned och bestämmer för mycket känns igen från fler organisationer och personer inom den svenska offentliga upphandlingsscenen.
Hur stor är möjligheten att ni och andra kan påverka slutresultatet?
– Det finns goda chanser. Dels är det ett utredningsförslag som regeringen just nu tittar på tillsammans med remissvar, dels tar den själv fram ett slutgiltigt förslag. Regeringen vill ju flytta fram positionerna när det gäller den här typen av villkor. Men detta ska passera en riksdag där regeringen inte har egen majoritet och då måste man antagligen fundera på hur man ska lägga fram det förslaget för att det ska ha en chans att gå igenom. Almega jobbar mycket med att berätta för politiker hur det faktiskt fungerar ute i verksamheterna redan i dag.
Konversation fick stanna där, minibussen hade precis anlänt till vårt första stopp för dagen. På sedvanligt “londonesiskt” vis hade vi färdats både genom tung trafik och vid ett kort tillfälle på en gång- och cykelväg. Det var bara en normal dag i Londons trafik helt enkelt.
Första leverantörsträffen
Vi sveptes in i företaget MTR:s lokaler. Vd:n i Europa, Jeremy Long, och svenske Erik Pauldin, public affairs, tog emot oss. De obligatoriska engelska Digestive-kexen låg på fat på konferensbordet. MTR började mötet med att berätta om hur de jobbar med anbud där upphandlingen stipulerar olika sociala krav.
MTR driver sedan 2009 Stockholms tunnelbana eftersom de vann SL:s dåvarande upphandling. Där ingick inga sociala krav, fokuset var i stället på kvalitet och pris. Men specifikt för London finns något som kallas “Strategic Labour Needs and Training” där MTR regelbundet lägger anbud på offentliga upphandlingar där detta program inkluderas.
I korthet handlar det om att leverantörer ska ta en ansvar för att anställa eller skapa lärlingsplatser. Och det framförallt inom socialt utsatta grupper där de vinner ett anbud. Erfarenheten har varit god, även om det ännu inte genererat stora mängder anställda eller lärlingar.
I Storbritannien som helhet däremot finns ett direktiv kallat “Social Value Act” som infördes år 2013. Alla offentliga verksamheter måste ta hänsyn till “socialt värde” i sina upphandlingar. Det betyder konkret att man inte bara ska se till ekonomin, utan minst lika mycket på vad en upphandling kan göra i miljö-, sysselsättnings- och allmänsociala områden. Det är dock inte problemfritt för leverantörerna, enligt Jeremy Long.
– Det är inte helt enkelt att praktiskt hitta exempelvis arbetslösa eller unga personer som hoppat av skolan, det är en stor utmaning bara att hitta människor att hjälpa, säger han.
Frågor och tankar bollades över bordet i konferensrummet. Det vi fick höra var att den allmänna uppfattningen bland leverantörerna i Storbritannien är att de kommit långt på kort tid. Sociala klausuler är nu en naturlig del av offentliga upphandlingar. En specifik lärdom är att exempelvis en nyanställd via en upphandling blir mer lojal med företaget. Det är en motiverande drivkraft för företagen. Men det handlar givetvis om ett företags storlek, mognad och kärnverksamhet – det gäller alltså inte alla.
När mötet avslutats och den obligatoriska gruppbilden tagits är känslan att MTR är ett av många företag som visserligen i tid har jobbat länge med sociala aspekter i upphandlingar, men att man fortfarande har lång väg att gå.
Det tar tid att införa nya statliga direktiv och det tar tid att tillsammans komma underfund med hur alla får bäst utväxling. Om någon tror att man snabbt kan åstadkomma stora sysselsättningsfrämjande effekter så är man fel ute. Man får också betänka att inte individer ska komma i kläm bara för att något ska införas snabbt även om det är med de bästa intentionerna.
Det måste finnas ett hållbarhetstänk över tid – att skapa effekt på kort sikt med lärlingar eller temporära anställningar bara under ett avtals livstid är inte särskilt effektivt.
Leverantörsorganisation om sociala värden
Efter en snabb lunch anlände vi till CBI:s lokaler, en icke-vinstdrivande leverantörssammanslutning som har verkat sedan 1965 och som har en tydlig agenda: att skapa de bästa förutsättningar rent politiskt för dess medlemsföretag på den brittiska marknaden. Efter ett antal utbyten av inhemska erfarenheter diskuterades den brittiska “Social Value Act” även i denna konstellation.
CBI:s åsikt var att man konstaterat att den mottagits väl, även av leverantörerna. Framförallt driver den en trovärdighet hos det engelska folket, att deras pengar tas om hand på bästa sätt. Dock har inte den fulla möjligheten med direktivet uppnåtts.
Det diskuteras just nu om hur man kan komma ännu några steg framåt. Mer sociala värden inom offentlig upphandling handlar i deras ögon om att skapa mer öppen dialog mellan leverantör och upphandlare. En välkänd önskan från vår egen svenska marknad.
Fokuset från kostnadsbesparing till smarthet, att lyfta fram innovation inom upphandling, är ett starkt krav för att kunna realisera bättre och djupare samarbeten och få bättre uppföljning av genomförda upphandlingar. Och med innovation kommer smarta nya idéer om hur man kan öka sitt sociala engagemang för att hjälpa framförallt arbetslösa i landet.
Det stora problemet är dock att den praktiska tillämpningen av “Social Value Act” fortfarande är låg. Ardalan Shekarabi hade precis som vi andra lyssnat intresserat och tog nu ordet.
– Många företag i Sverige samarbetade redan med den offentliga sektorn före EU. När vi blev ett medlemsland krånglade lagarna till det. Mycket av vårt fokus har behövt ligga på det legala. Det vi nu försöker göra är att skapa en enklare lag som ska implementeras i april nästa år. Det ska ge ett flexiblare sätt att göra affärer och skapa dialog. Vi har också skapat en ny myndighet, Upphandlingsmyndigheten. Den ska kunna ge bättre support både till myndigheter och leverantörer. Dessutom jobbas det just nu fram en ny nationell strategi inom offentlig upphandling i Sverige.
CBI:s representanter lyssnade intresserat. Friare diskussioner gick nu av och an runt bordet inom olika ämnen. När överprövningar kommer på tal utbrast en förvåning från båda parter – i England hanterar man runt 15-20st överprövningar per år. En nästan ofattbar siffra för oss i Sverige, som snarare hanterar runt 2 000st per år.
Skillnaden är främst att det är oerhört dyrt i England att överpröva – ibland uppåt en miljon engelska pund. Dessutom känner leverantörsledet att man får för mycket “badwill “om man “förstör” en upphandling. Man enades om att man inte hade mycket att erbjuda varandra i råd eller tips vad gäller överprövningar och en stund senare var mötet över.
Summering av första dagen
Efter en kort resa genom centrala London satt jag på mitt hotellrum. Londons kvällsmyller började höras utanför fönstret. Insikten var tämligen enkel av det som diskuterats under dagen. När vi väl får ett färdigt och klart avgörande på hur sociala krav ska ställas inom offentlig upphandling i Sverige kommer det att krävas tankearbete och driv för att genomföra dem.
I Storbritannien är kraven inte obligatoriska, i stället jobbar man aktivt med att uppmuntra och informera för att öka användningen inom offentlig upphandling. Inget är friktionsfritt och enkelt. Tolkningar kommer att behöva göras och spridas.
Om den goda affären ska bli en allrådande verklighet krävs ett engagemang som drivs av en tro från alla parter att vi faktiskt kan göra nytta med sociala och sysselsättningsfrämjande åtgärder inom offentlig upphandling.
Skottland och Ready for Business
Tidig morgon dag två. Alla personer i delegationen kommer ned i receptionen på hotellet en efter en bärandes på sina väskor. Det var en lång dag igår och man kan undra om alla politiker alltid har det här tempot varje dag. När alla väskor var inpackade i den väntande minibussen åkte vi ut till flygplatsen.
Efter en kort sejour i luften var vi på plats i Glasgow som bjöd på ett klassiskt regnigt väder. En ny minibuss väntade på oss och en kort stund därpå befann vi oss hos RFB (Ready For Business). De är en organisation som verkar för att den tredje sektorn ska släppas in i större utsträckning bland företag och offentlig sektor.
RFB:s agenda är att skapa så mycket socialt värde som det bara går inom offentlig upphandling i Skottland. Digestivekexen lyste den här gången med sin frånvaro på borden när mötet började. Eller, det var snarare en konferens då representanter från olika företag delade med sig av sina erfarenheter av sociala värderingar inom deras specifika vinnande anbud. Alla hade samma röda tråd: Det fungerar. Även Glasgow stads styre var på plats och bekräftade tråden och dess färg. Det var återigen dags att åka vidare.
Edinburgh och Skottlands parlament
Många intryck och tankar snurrade runt i huvudet där vi alla satt tysta i minibussen. Vi färdades genom ett regnigt Glasgow och sedan ut på landsbygden rakt österut mot Edinburgh, en bilresa på drygt en och en halv timme. Väl framme var det svårt att inte lägga märke till de fantastiska och väldigt väderbitna gamla byggnader som finns mitt i staden.
Skottlands parlament som ligger just i Edinburgh är dock en modern och väldigt designad byggnad. Den står i bjärt kontrast till dess omgivningar, med en hög bergsplatå i bakgrunden. Väl inne fick vi våra obligatoriska besöksbrickor och blev ledda till ett mötesrum med mikrofoner och röstningsapparater framför varje stol.
Jo Mitchell och Ian Howie tog emot oss. De jobbar med Skottlands upphandlingspolicy i uppdrag från Skottlands regering. Civilminister Ardalan Shekarabi skulle senare träffa sin motsvarighet i Skottland, minister Keith Brown, där vi andra inte hade tillträde.
Men innan dess fick delegationen under en stund diskutera med Jo Mitchell och Ian Howie om deras syn och erfarenheter av att använda offentlig upphandling som ett medel för att öka de sociala effekterna av medborgarnas skattepengar.
Båda var överens om att en av de absolut viktigaste förutsättningarna för att de hade lyckats bra med de senaste årens arbete att föra in sociala klausuler inom myndigheterna, var att de hade ett fullständigt stöd från regeringen och den ansvarige ministern. Utan det stödet hade det nästan varit omöjligt.
En upphandlingsreform genomfördes 2014 i Skottland, ungefär som den vi har som förslag just nu i Sverige. Med den har förutsättningarna ytterligare utökats för att ta med sociala värden i alla upphandlingar. Hela den här satsningen från landets styre kommer från ett tänk att kostnadsbesparingar kan komma från olika håll.
Man behöver nödvändigtvis inte spara mest pengar genom att pressa priser utan snarare genom att få till nyttiga bi- och synergieffekter genom att den privata sektorn medverkar till att fler kommer i arbete.
Och även i Skottland med all praktisk erfarenhet man har, var våra värdar tydliga med att det tar tid att lyckas. De har fortfarande mycket arbete att göra med att aktivt och praktiskt hjälpa till genom att ge goda exempel och stöd ute i verksamheterna. Det krävs för att man där ute i verkligheten ska våga testa nya modeller och upphandlingssätt. Mycket kändes igen från de möten och diskussioner vi haft i både London och Glasgow.
Efter 45 minuters samtal bröts mötet upp när Ardalan Shekarabi gick vidare till sitt egna möte med minister Keith Brown. Vi övriga gick ut i friska luften och tittade oss omkring utanför parlamentsbyggnaden. Någon skämtade att vi kanske skulle försöka ta oss upp till toppen på bergsplatån, en omöjlighet i den då skymmande himlen och det stilla strilande regnet. Vår ständige kompanjon minibussen anlände, vi klev alla på och vi for iväg till flygplatsen för sista gången denna resa.
Mot Sverige igen
På väg hem till Sverige och medan vi åt en klassisk flygplansmiddag var vi alla fyllda av intryck. Det är först nästa år när förslaget, som ligger hos regeringen just nu tillsammans med tunga remissvar, är klart och blir infört som vi vet vad vi har för spelregler att följa. Upphandling24 har med andra ord all anledning att fortsätta bevaka frågan det kommande året.
När man sitter och lyssnar på andras erfarenheter är det så förföriskt att tro att det är ett facit. Eller att allt har gått smärtfritt under processens gång. Enkla raka formuleringar som är snyggt framförda i Powerpoint-presentationer säger egentligen ingenting om vad som hänt på vägen. En del av de där händelserna hade vi dock fått ta del av dessa dagar och om det påverkat civilministern och något slags framtida beslut, det får vi se. Oavsett så ger det en hint om vart vi är på väg.
Diskussionerna på den svenska hemmaplanen kommer att fortsätta, det är det enda som är säkert.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer