I bedömningen varnar Konkurrensverket för ändringar av otillåtet direktupphandlade avtal med risk för att det ses som ännu ett regelövertramp och kan leda till upphandlingsskadeavgift eller tillsynskritik.
Myndighetens ställningstagande bygger på att den uppmärksammat en osäkerhet kring om ändringsbestämmelserna i LOU även kan tillämpas för att ändra avtal som ingåtts genom otillåten direktupphandling.
Konkurrensverkets bedömning är att bestämmelserna endast kan tillämpas om upphandlingen genomförts enligt LOU från början och att detta följer av både svensk lagstiftning och det bakomliggande direktivets formuleringar och systematik.
Ändringsbestämmelserna regleras av LOU:s 17:e kapitel och ger en viss flexibilitet under avtalsperioden. Konkurrensverket betonar bestämmelserna som en form av undantag från huvudreglerna att upphandlingar ska annonseras.
Konkurrensverkets ställningstaganden för upphandlingsområdet är en redogörelse för myndighets uppfattning i rättsliga frågar och kan fungerande klargörande för bedömningen av en fråga där lagtexter och rättspraxis inte ger uttömmande svar.
A
Läsvärt, om måhända lite spretig i argumentationen.
I grunden tycks det mest handla om en principförklaring om att en direktupphandling inte är ”ett offentligt kontrakt som varit föremål för ett initialt upphandlingsförfarande som uppfyller kraven i direktiv 2014/24” (Lerici C-719/20 punkt 41-42), och att Konkurrensverkets argumentation i Förvaltningsrätten i Uppsalas mål nr 8226-21 blir bindande/vägledande för framtida ärenden vid utredning- och processenheter. Båda hänvisas till i fotnoterna, men kunde ha varit mer framträdande.
Jag ser dock fram emot en eventuell prövning av hantering av förlängningsklausuler i direktupphandlande avtal, med anknytning till frågor om 17 kap. 10 § LOU!