EU-domstolen har granskat ett samarbetsavtal kring en programvara som används för att leda tyska brandmäns insatser. Frågan var om avtalet uppfyllde kriterierna för att vara undantaget från upphandlingsreglerna.
Delstaten Berlin hade köpt in programvaran från ett privat företag och fick kostnadsfritt överföra programvaran till andra myndigheter.
Berlin och staden Köln ingick ett avtal om att Köln permanent skulle få använda programvaran utan kostnad. Båda skulle också låta den andra parten kostnadsfritt få ta del av framtida utveckling av programvaran.
EU-domstolen klargör att det inte krävs att samarbetet avser offentliga tjänster som ska tillhandahållas gemensamt. Det räcker att samarbetet gör det möjligt att uppnå gemensamma mål.
Samarbetet behöver inte heller avse offentliga tjänster som sådana, utan kan omfatta verksamhet som är underordnad en offentlig tjänst. Detta förutsatt att verksamheten bidrar till att uppdraget som är föremål för samarbetet faktiskt utförs.
Av EU-domstolens tidigare praxis om samarbetsavtal framgår att privata leverantörer inte får gynnas av ett samarbete. I LOU-direktivets artikel som reglerar undantaget för samarbetsavtal anges det dock inte.
EU-domstolen klargör att domstolens tidigare praxis gäller och att privata leverantörer inte får gynnas av ett samarbetsavtal.
En fråga i målet var om framtida underhåll och utveckling av programvaran bara kommer att kunna tilldelas det företag som utvecklat den, eftersom ingen annan leverantör har tillgång till källkoden eller till annan kunskap om källkoden som krävs.
I sådant fall skulle det enligt domstolen kunna innebära att det företaget gynnas på ett sätt som medför att undantaget för samarbetsavtal inte kan tillämpas.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer