Fråga: I ett färdtjänst-/sjukreseavtal finns under punkten avtalstid: ”Huvudmannen har en ensidig option att förlänga avtalet upp till 24 månader med minst 6 månader i taget.” Är den som har avtalet med huvudmannen bunden till att ta till exempel 6 månaders förlängning om huvudmannen meddelar det? Eller kan den som har avtalet ”kräva” till exempel 12 månader eller ingen förlängning med hänvisning till kostnader som inte kan skrivas av på kortare tid än 12 månader, kostnader man inte kunnat förutse eller påverka? Med vänlig hälsning, Jimmy.
Svar: Hej Jimmy, tack för din fråga. Din fråga rör avtalstolkning och sådan måste som huvudregel göras med beaktande av hela avtalet för att kunna syftet med avtalet och för att på så vis förstå avsikten. När det gäller den skrivning du citerar är det för mig tydligt att det, precis som i nästan alla avtal, är beställaren/myndigheten som har rätten att påkalla optionen i fråga.
När det gäller tiden för förlängningen så kan den som längst uppgå till 24 månader och ska minst förlängas med 6 månader i taget. Baserat på ordalydelsen skulle beställaren kunna kräva en förlängning på 6 månader och leverantören är skyldig att gå med på det.
Dock kan leverantören givetvis framställa ett önskemål om en förlängning om 12 månader och då också presentera skälen för det. Beställaren kan gå med på det men måste inte.
I en bra och välfungerande avtalsrelation brukar det alltid gå att komma överens om tiden på förlängningsklausulen. Eventuellt kan leverantören erbjuda ett bättre pris och det kanske är det som krävs för att få beställaren med på noterna.
Om beställaren endast vill förlänga med 6 månader har leverantören en skyldighet att acceptera det. Att en förlängning kunde ske med endast 6 månader utgår jag har framgått av upphandlingsdokumenten – om så inte är fallet finns fler argument för leverantören att föra fram.
Lycka till med avtalsrelationen!
Anna Ulfsdotter Forssell
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer