När Stockholms läns landsting, SLL, 2014 beslutade att ge tilldelningsbeslut till medicinleverantören Onemed Sverige AB om förbrukningsvaror i sjukvården var tanken att spara 100 miljoner om året. Budet var det i särklass lägsta i upphandlingen och mer än en halv miljard billigare än de andra anbuden.
Beräkningen var att anbudet skulle kosta landstinget 500 miljoner för fem år. Men enligt uppgifter som SVT tagit fram har SLL redan efter ett knappt år handlat för 465 miljoner kronor.
På de fem år som avtalet sträcker sig över finns nu risken att avtalet kommer att kosta skattebetalarna någonstans mellan 2 och 2,5 miljarder kronor om utvecklingen fortsätter.
När det gäller till exempel kompressionsmaterial har leverantören lyckats få in två prisnivåer i avtalet där det så kallade andrahandsvalet är mångdubbelt dyrare än förstahandsvalet. Några exempel är en benstrumpa som kostar 100 kronor som förstahandsval och 5.844 kronor som andrahandsval, en tröja som i förstahandsval kostar 237 kronor men i andrahandsvalet kostar 7.270 kronor och slutligen en byxa för 179 kronor i förstahandsvalet och hela 9.735 kronor som andrahandsval.
Enligt avtalet ska förstahandsvalet vara en billigare variant som ska levereras i 91 procent av fallen. Det har uppenbarligen inte skett. Dessutom har leverantören bytt plats på första- och andrahandsvalet i sin webbshop.
Enligt en källa som Upphandling24 talat med borde SLL förstått konsekvenserna och stoppat avtalet när leverantören lagt upp avtalsmodellen på det här sättet.
Till Upphandling24 säger Andrea Sundstrand, docent i offentlig rätt vid Stockholms universitet:
– Oavsett hur ett avtal ser ut är det mycket viktigt att se till att ha en bra och regelbunden uppföljning.
SVT har också talat henne och Andrea Sundstrand tycker att det är märkligt att kostnaderna skenat iväg.
– Det låter väldigt konstigt. Det är inte så som det normalt går till i offentliga upphandlingar, att det är sådana missberäkningar. Skenar det iväg på det här sättet beror antingen på att det är någonting fel i prisbilden; att det inte är de här produkterna till de här priserna man köper; eller att beräkningen av hur mycket produkter som skulle gå åt måste ha varit något felkalkylerad, säger hon till SVT Nyheter Stockholm.
SLL och Onemed nu oense om hur 91-procentsregeln ska tolkas. Enligt uppgifter till Upphandling24 finns ingen vitesklausul för kompressionsmaterial.
Andrea Sundstrand uppger att man inte rätt att byta plats på valen i webbshoppen, oavsett om SLL gett sitt medgivande eller inte.
– Om det inte i förfrågningsunderlaget har angetts att man får byta plats, vilket skulle vara väldigt konstigt. Men i annat fall skulle det vara ett brott mot upphandlingslagstiftningen, säger Andrea Sundstrand till SVT Nyheter Stockholm.
Vore jag inte skattebetalare till Stockholms läns landsting skulle jag hånskratta åt idioterna. Det här visar, återigen, att vad som är en av landets största upphandlande myndigheter är fullständigt inkompetent. Gång på gång utmärker de sig på ett negativt sätt, och gång på gång händer inte ett skvatt. Varför gör ingen något åt saken? Hur kan det bli så här?