Kompromissen i finansutskottet bygger på att primärvården undantas från rätten i övrigt att reservera upphandling av vissa välfärdstjänster till idéburna organisation genom tillägg i LOU och LOV. Altinget.se var först med att rapportera turerna i finansutskottet.
Debatt och omröstning i riksdagen är planerad till 2 juni för lagändringar som ska gälla från 1 januari 2023.
I en skriftlig kommentar betonar civilminister Ida Karkiainen att idéburna organisation kan bidra ännu mer i välfärden och att propositionen syftar till att ta tillvara dessa organisationers kompetens och erfarenhet.
”Det är mycket glädjande att många riksdagspartier ställer sig bakom förslagen och vill främja för idéburna organisationer att delta i välfärden på olika sätt.
Jag välkomnar den kompromiss som kunde nås över blockgränsen som säkerställde att förslagen får majoritet i riksdagen. Den förändring av regeringens förslag som utskottet föreslagit innebär inte heller något hinder för idéburna organisationer att bedriva primärvård inom de befintliga valfrihetssystemen.”, framhåller Ida Karkiainen.
Mats Persson, ekonomiskpolitisk talesperson för Liberalerna, är trots kompromissen kritisk mot regeringen.
-S-regeringen har på punkt efter punkt varit för långsam och ointresserad i villkoren för idéburna aktörer i offentlig upphandling. Liberalerna har därför gått samman med andra oppositionspartier i finansutskottet för att driva fram de besked som många organisationer runtom i landet väntar på.
-För oss har det varit särskilt viktigt att remissvaren från berörda organisationer tas tillvara bättre i lagstiftningsarbetet. Vi efterfrågar framåt också en samlad översyn av hur skattesystemet påverkar den civila sektorns möjligheter att bli en starkare aktör inom välfärdsarbetet, säger Mats Persson.
En särskild motion från Liberalerna har varit grunden för det som nu blir ett undantag för primärvården i den nya lagstiftningen.
Förutom rätten att rikta upphandlingar bygger lagförslaget på en modell med ett särskilt register för idéburna organisationer.
Moderaterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet går emot lagändringarna.
Av finansutskottets särskilda yttranden framgår att M ser förändringen som ett ensidigt gynnande av en viss driftsform och att SD menar att regeringen använder LOU för att främja särskilda, politiska intressen som att begränsa drivkrafter i välfärden.
Famna – riksorganisationen för idéburen välfärd – beskriver på sin webbplats utskottsförslaget som en bra kompromiss.
Det här var ett oönskat förslag. Under nuvarande regeringsinnehav har vi tyvärr sett riktningar och snedvridningar av LOU successivt, till den grad att vi numera får göra undantag för organisationer som följer en viss politisk idéinriktning (återinvestera vinsten i verksamheten; lednings- och ägarstruktur som grundar sig på personalens ägande).
LOU fyller åtskilliga funktioner. En av dessa är det konkurrensrättsliga syftet att tvinga offentligheten att konkurrensutsätta sina köp. För varje undantag som införs inskränks detta syfte. Ett annat syfte är att få bästa möjliga resultat för skattemedlen. Där måste effektivitet och resultat stå före organisationsform.
Till syvende och sist är detta en fråga mellan två grundläggande motsättningar inom EU-direktivet och de målsättningar som ligger till grund för dess utformning.
Dels frågan om effektiv konkurrens, att reducera hinder för företag att leverera till offentlig sektor, att säkerställa rättvis likabehandling, att konkurrensutsätta köp så att skattemedel genererar bästa möjliga resultat.
Dels frågan om att använda lagen som ett verktyg för att driva igenom samhällspolitik, i enlighet med rådande politiskt styre. Här återfinner vi generöst utrymme för hållbarhetskrav av olika slag (miljö, sociala, etc.) men också möjlighet att kravställa på ett sätt som via en andel av företagets affärer (upphandlat kontrakt, i relation till övrig andel affärsförbindelser) styr dess organisation, beteende, personalpolitik, mm. utan att betraktas som oproportionerligt.
Det finns stor frihet att utforma upphandlingar på sådant sätt att politiskt ideologiskt betingade mål kan kravställas och därigenom åläggas leverantörer; utan att förändra själva lagstiftningen som sådant. Lagen måste hållas “ren” i förhållande till sina grundläggande syften så politiska majoriteter, lokala som nationella, kommer och går. Politiska mål bör begränsas till att ingå i kravställningen i de enskilda upphandlingarna – inte kodifieras in genom lag.
Nu skapas ett register över samtliga organisationer som inte tar ut vinst men har svårt att hävda sig i konkurrensen. Men vem bryr sig om pris och kvalitet – det viktiga är att det inte redovisas vinst. Till slut har näringslivet blivit utkonkurrerat som leverantörer inom välfärdssektorn och kvar finns ett antal idéburna organisationer med högt kostnadsläge och välbetalda ledningsgrupper. Men den avskyvärda vinsten är eliminerad.