En Sifo-studie som Inrego lät göra hösten 2014 med 100 kommuner och myndigheter visade att majoriteten, 79 procent, byter ut sina datorer vart fjärde år eller oftare. På frågan vad man gör med den gamla utrustningen svarade 47 procent att den skrotas och återvinns eller läggs i förråd.
Det är ett gigantiskt slöseri –ekonomiskt, ekologiskt och socialt och visar på ett ohållbart konsumtionsmönster. Så har det varit i många är. Det är särskilt alarmerande med tanke på hur mycket resurser och råvaror som förbrukas vid nytillverkning av it-utrustning.
Det finns dessutom en föreställning om att återvinning är det bästa alternativet när det i själva verket är ett misslyckande. Faktum är att återvinningsföretagen inte klarar av att återvinna speciellt mycket av de grundämnen och ändliga metaller som finns i datorer och mobiler. Återanvändning är alltid ett bättre alternativ när så är möjligt. Det är ingen nyhet utan framgår tydligt av Sveriges och EU:s avfallshierarki.
Skolverket presenterade nyligen en nationell strategi för skolans digitalisering. Bland annat föreslås att alla elever i grundskolan, ungefär 985 000 elever, ska få tillgång till ett eget it-verktyg som dator eller surfplatta. Nu finns det cirka 500 000 it-verktyg i skolan. Om regeringen tar till sig förslaget och finansieringen kan lösas behöver skolan investera i ytterligare 500 000 it-verktyg.
Det är hög tid att ta hållbarhetsfrågorna på allvar om inte en stor del av dessa it-produkter också ska hamna i återvinningen. Det är också dags att överväga återanvända produkter i stället för nya. Upphandlingsmyndigheten lyfter fram det i sina kriterier för upphandling av datorer och bildskärmar, just med hänsyn till att återanvända datorer ger både ekonomiska och miljömässiga fördelar.
Det ska understrykas att ett flertal kommuner och skolor arbetar aktivt med återanvändning och väljer återanvända produkter, men betydligt fler behöver göra det och bidra till ett mer hållbart samhälle. Vi har arbetat med återanvändning av it-utrustning från skolor och kommuner i över 20 år och vet att tre-fem år gamla it-produkter kan användas igen och har ett ekonomiskt värde.
Värdet avgörs av skick, ålder och prestanda, men lika viktigt är att återanvändning gör det möjligt för någon annan att dra nytta av produkten. Det finns ett stort behov av it-produkter i samhället, inte minst i skolan. Det kan förefalla självklart att hushålla med sina resurser, men skrotslöseriet med it i offentlig sektor har pågått i många år. Det skulle behövas en lex Maria mot resursslöseri i alla dess former och möjligheter för medarbetare att anmäla ekonomiskt och ekologiskt vårdslöst beteende.
Fredrik Nilsson, marknadschef, Inrego.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer