Gamla badhus är en stor utmaning för kommunerna. De flesta av landets badhus byggdes mellan 1955 och 1975, innan man hade fokus på energieffektivitet.
Samtidigt gör hög luftfuktighet, höga temperaturer och mycket kemikalier att risken för fuktskador och dålig inomhusmiljö är stor. Behovet av renovering och ombyggnation, och i vissa fall nybyggen, är därmed stort.
Men eftersom bad- och simanläggningar byggs så sällan finns det uppenbara risker för bristande kunskap vid upphandling.
I maj 2019 presenterade Upphandlingsmyndigheten förslag på hållbarhetskriterier för bad- och simanläggningar, och begärde in synpunkter senast den 24 juni.
Först nu, ett år senare, är kriterierna klara.
– Vi fick in synpunkter från 11 instanser, bland annat Boverket, Folkhälsomyndigheten, Stockholms stad och ett antal leverantörer. Synpunkterna gällde bland annat filtrering vilket resulterade i ett nytt funktionskrav, säger Heini-Marja Suvileht, hållbarhetsspecialist på Upphandlingsmyndigheten.
Förklaringen till att processen dröjt är att brist på resurser inom myndigheten, enligt Heini-Marja Suvilehto.
– Kraven ska genomgå kvalitetsgranskning och juridisk granskning vilket har dragit ut på tiden, säger hon.
Hon beskriver materialet som väldigt omfattande att arbeta med.
– Bad- och simanläggningar är ett helt nytt kriterieområde. Inom många andra områden har vi väl etablerade kanaler och samarbetspartners och gamla kriterier som en utgångpunkt. Här fick vi börja från början. Det har varit väldigt lärorikt och roligt men tidskrävande, säger Marja Suvilehto.
Hållbarhetskriterierna ger information och stöd till kommuner, myndigheter, projektledare och byggföretag. De fokuserar på energieffektivitet, vattenkvalitet och innemiljö.
Kriterierna är gjorda som funktionskrav. De lämpar sig bäst för nybyggnation, men kan delvis användas för renoveringsprojekt.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer