I Sverige upphandlar den offentliga verksamheten årligen för cirka 600 miljarder kronor. Det är en ansenlig summa. Om upphandlingar sker strategiskt kan många av de mål som politiken satt upp nås och fler arbetstillfällen skapas.
2012 uppdaterade Örebro kommun sin upphandlingspolicy och vi tog fram Riktlinjer för hållbar upphandling. Det var ett sätt för oss i politiken att tydliggöra att vi ser upphandlingarna som ett viktigt instrument för att nå positiva effekter och en markering att samtliga förvaltningar ska jobba med frågan.
En av mina viktigaste frågor som jag jobbar dagligen med i min roll som kommunstyrelsens ordförande är att skapa förutsättningar för att jobb ska skapas i Örebro och att människor som står långt från arbetsmarknaden ska får en möjlighet till jobb. Det kräver ett aktivt arbetssätt för att minska den ofrihet som människor utan jobb lever i. Där kan upphandlingar göra stor skillnad.
Örebro fick uppmärksamhet för vårt arbete med att ställa sociala krav i upphandlingar när Samhall förra året delade ut sitt Visa vägen-pris. Kommunen fick ett hedersomnämnande för vårt arbete med att öppna arbetsmarknaden för människor med funktionsnedsättning.
I Örebro har det kommunala bostadsbolaget ÖBO genomfört en upphandling där entreprenörerna skulle åta sig att utbilda och sysselsätta människor som idag är arbetslösa när Vivalla, ett miljonprogramsområde i Örebro, ska renoveras. Många entreprenörer var intresserade av att ställa upp. Skanska som vann upphandlingen kommer att erbjuda sysselsättning och praktik för 50-80 långtidsarbetslösa personer som bor i Vivalla. En av de första anställda är Said Nor, en 25 årig byggnadsingenjör som har ritat en del av husen. Utan de sociala krav som ÖBO ställde i upphandlingen hade det inte blivit verklighet.
Vi har bara börjat. Att ställa sociala krav vid upphandlingar ska vara normen. Örebro kommun har gjort en inventering över kommande upphandlingar, där sociala krav kan ställas. Sex större projekt har identifierats. Vi ska även ta fram en checklista i syfte att möjliggöra för mindre företag och aktörer inom den sociala ekonomin att delta i upphandlingar. Vi vill underlätta samspelet med icke vinstdrivande organisationer och andra aktörer inom den sociala ekonomin som tillför samhällsnytta men som är fristående från den offentliga sektorn.
I många kommuner finns det idag en osäkerhet i hur man får agera i upphandlingar. Det kan vara snårigt att veta vad man får och inte får göra. För att undvika eventuella felaktigheter väljer många att gå den enklaste vägen, att inte ställa krav alls. Genom att ställa sociala krav i upphandlingen kan man öka möjligheterna för att det offentliga ihop med det privata tar ansvar för en god kvalité i verksamheten.
Politiker måste sluta vara osäkra och våga ställa krav på tjänstemännen att de i högre grad ska ställa sociala krav vid upphandlingar. För inga juridiska hinder finns. Genom att effektivt använda de 600 miljarder som det offentliga upphandlar kan fler få ett jobb att gå till.
Lena Baastad (S)
Kommunstyrelsens ordförande Örebro kommun
Det handlar nog inte så mycket om feghet så därför tycker jag rubriken är lite provocerande. Man vet sedan länge att det går ställa sociala krav. Men som med alla krav så kan det vara kostnadsdrivande vid upphandlingar. Det är väl där rädslan ligger att det skall driva upp inköp. Och i den värld vi lever i så skall vi jobba med få ner priserna. Inte upp.
Men vad kostar då ett sådant krav? Det kan man ta reda på två sätt. De ena är att göra RFI:er innan upphandling och helt enkelt fråga marknaden.
Det andra mer exakta skulle kunna vara att man begär pris inkl. sociala krav och ett exkl. det sociala kravet, och att man har rätt att anta båda alternativet. I utvärderingsmodellen slår man samman båda priserna så att man inte kan manipulera med utvärderingsmodellen. Då kommer man få en prislapp på vad det sociala kravet kostar.
Jag tror dessutom att man skulle få fler anbudsgivare på att ställa upp och lägga anbud om de får differentiera priserna. Och politikerna får sin prislapp för det sociala kravet. Sen får man väl utvärdera om det är ett prisvärt sätt att skapa sysselsättning. I vissa fall kan de inte är kostnadsdrivande för de hade behövt anställa ändå om de vinner upphandlingen. Och då väljer man så klart det anbud med sociala kravet.