-Innovationsföretagens undersökning visar att marknaden för konsultmäklare fortsätter att öka mycket snabbt. Kunskapen om problemen med mellanhandsupplägget är fortfarande för låg, säger Magnus Höij, förbundsdirektör för bransch- och arbetsgivarorganisationen.
-De nya siffrorna för 2020 visar att utgifterna till konsultmäklarna uppgick till 7,2 miljarder kronor. Det är en ökning med nästan 40 procent sedan året innan och hela 630 procent jämfört med år 2013.
Innovationsföretagen har bevakat utvecklingen sedan 2013, då marknaden för konsulmäklare beräknades omsätta ungefär en miljard kronor.
Statistiken bygger på intäkter redovisade av konsulter med mäklartjänster som huvudnäring.
I den nya rapporten pekas i Region Stockholm ut som ”värsta syndaren”, vilket även skedde i motsvarade kartläggning för två år sedan.
Innovationsföretagen menar att regionerna ”tappat kontrollen över sina konsultupphandlingar” och tar Region Stockholm som exempel med en omsättning för konsultmäklare på över tre miljarder kronor förra året.
Enligt branschorganisationen stod regionens förvaltning för utbyggd tunnelbana för drygt en miljard kronor av den summan och då genom en enda konsultmäklare.
-Det är uppenbart att konkurrensen här satts ur spel med enorma upphandlingar till en enda leverantör. Konkurrensmässigt är det även oroande att de två största konsultmäklarföretagen under år 2020 stod för 80 procent av hela den offentliga marknaden för mellanhänder, säger Innovationsföretagens förbundsjurist Helena Dahlberg.
Region Stockholm håller inte med om beskrivningen. Avdelningschef Stefan Persson vid förvaltningen för utbyggd tunnelbana och kommunikationschef Suss Forssman Thullberg vid trafikförvaltningen skriver i ett gemensamt uttalande:
”Vi har ramavtal med en konsultmäklare, på samma sätt som vi har ramavtal med många andra leverantörer av olika tjänster och uppdrag. När man har ett ramavtal med ett företag ska man i första hand vända sig till det företaget, precis som vi gör när vi har behov av konsulter.
Systemet med konsultmäklare ger oss också bättre kontroll och bidrar till enklare administration, lägre totalkostnader och bättre uppföljningsmöjligheter. Det innebär inte att konkurrensen är satt ur spel, tvärtom. Både små firmor med en enda person och jättarna inom teknikkonsultbranschen har möjlighet att registrera sig hos konsultmäklaren och ta del av våra förfrågningar – och de har lika goda chanser att få ett uppdrag hos oss.”
Innovationsföretagen tycker allmänt att systemet med konsultmäklare spårat ur och pekar på att det i begränsad omfattning skulle kunna vara positivt för att stimulera till nya affärsrelationer och avtal.
”Men istället används tjänsterna för att möjliggöra kringgående av lagarna om offentlig upphandling. Istället för att stimulera affärsrelationer kan konsultmäklare själva teckna avtal med offentliga kunder och sedan handla upp de aktuella tjänsterna som den offentliga kunden behöver från valfri leverantör, som i regel väljs ut helt utan möjlighet till insyn och utan att behöva följa vare sig upphandlingslagar eller offentlighetsprincipen.”, skriver Innovationsföretagen.
Branschorganisationen kräver nu att upphandlande enheter jobbar med att säkerställa regelefterlevnad, delar upp kontrakten i mindre delar och jobbar för öppenhet i avtalen med konsultmäklare.
Upphandlingsmyndigheten, Konkurrensverket och SKR uppmanas också att agera i frågan.
Upphandlingar genom konsultmäklare stänger ute mindre konsultbolag från marknaden? Dvs företag som innan konsultmäklarna etablerades upphandlade av den offentliga sektorn, nu väljer konsultmäklarna ut de konsulter de tjänar mest på till kunden, och inte den kunden verkligen är i behov av.
Mikael, på vad grundar du påståendet att små konsultföretag utestängs? Regionen hävdar det motsatta, och kan säkerligen visa det. Men jag kanske missuppfattar din kommentar. Min egen erfarenhet är att mikro- och småföretag via konsultmäklare får betydligt större chans att göra affärer med offentlig sektor, som annars skulle upphandla ramavtal direkt med konsultjättarna.
Glöm heller inte att konsultmäklare växer inom privat sektor, men de kanske inte vet hur man gör goda affärer…
En annan sak är också att konsultmäklare eventuellt skulle kunna ersättas av dynamiska inköpssystem (DIS). De DIS jag själv sett (och är med i) är dock lika kalla som en glasspinne på Grönlands nordkust.
Mikael, i tillägg till det Björn skriver så är det flesta mäklaravtal utformade så att mäklarens marginal (i kr) är högst på den dyraste konsulten då mäklarens påslag oftast är i % av konsultens pris. Mäklare skulle ju inte växa och användas om de nu inte levererade det kunderna ville ha.
Thomas, mäklarna växer och används för att de levererar det kunderna vill ha, dvs en möjlighet att handplocka konsulter och runda upphandlingslagstiftningen fullständigt.
Det finns alltså tydliga fördelar med konsultmäklare.
Nackdelarna är ökad vänskapskorruption och att upprepade brott mot lagstiftningen sker. Men myndigheterna verkar helt se genom fingrarna kring detta.
Jag delar inte din uppfattning Jonas.
Mäklare växer även på privat sektor där inte upphandlingslagstiftning gäller. Jag har heller inte uppfattningen att kunder medvetet vill göra fel och ”runda upphandlingslagstiftningen fullständigt”. De flesta beställare vill på ett enkelt sätt då tillgång till efterfrågad kompetens, vilket mäklaravtal oftast löser.
Framgången ligger snarare i att många mäklaravtal minskar administration, går snabbt och kunderna får leverans. Inom det offentliga tror jag en framgång för mäklaravtalen har varit att avtalen många gånger bara upphandlats på % påslag och möjligen en takvolym men inte prissatt massa olika kompetensroller, det har gett möjlighet för mäklarna att alltid kunna leverera oavsett om marknadspriset har förändrats. Många offentliga kunder är vana med låga takpriser (pga. hur man upphandlat) och därmed ofta ganska dålig leverans.
Värt att notera är att det med stor sannolikhet inte är förenligt med LOU att upphandla på enbart procentpåslag.
Detta då huvuddelen av kontraktsföremålet måste vara föremål för utvärdering. I dessa fall de faktiska timpriserna.
Däremot kan procentpåslag fungera för exempelvis tilläggs-varor/tjänster om de utgör en mindre del av kontraktsföremålet.
ramavtal är också begränsat i hur de kan användas enlight eu direktiven.
misstänker att detta inte följs.
direktivet är skrivet för att undvika att upphandling av allsköns tjänster sker genom ramavtal. korrekt använt så ska de ska mer eller mindre vara ett undantag och användas hudusakligen för operationella kontinuerliga understödstjänster, inte för projekt eller speciallist aktiviteteter.
Dan, någon begränsning av det slag du beskriver kan jag inte hitta i direktiven eller i några andra rättskällor. Var hittar du stöd för det påståendet att ”allsköns tjänster” inte kan upphandlas via ramavtal?
Exempelvis har jag aldrig hört någon framföra kritik mot ramavtal avseende allsköns varor, t.ex. datorer, möbler, eller vad som helst egentligen. Kammarkollegiet har ett stort antal tjänsteramavtal. Men det kanske är ramavtal specifikt avseende konsultmäkleri du syftar på?
Det vore fint om alla belackare, i synnerhet företrädare för konsultjättarna, kunde framföra konkreta exempel på otillåtet beteende när det gäller konsultmäklarramavtal. Annars kommer det här aldrig bli något annat än en diskussion om påvens skägg.
Förtydligande: ”framföra konkreta exempel på otillåtet beteende” – anmäl till Konkurrensverket, stäm myndigheterna på skadestånd eller ansök om avtals ogiltighet ifall det finns grunder för det. Verktygen finns. Använd dem, eller gilla läget.
Jag upplever att det är först efter att den organisation som jag jobbar för tecknade ett konsultmäklaravtal som vi faktiskt fick koll på hur våra upphandlingar sköts. Tidigare var det blandat med ramavtal och enstaka kontrakt ute i verksamheterna. Genom att samla allt har vi fått bra koll, och bra leveranser. Den genomlysning vi gjorde efter ett par år med konsultmäklaren visar att konkurrensen för konsulterna inte blivit sämre, tvärtom. Vi har fler aktörer inne och rådger oss idag än innan mäklaren klev in. För att förstå vad ni som klagar inte menar funkar vore det bra med konkreta exempel, det skulle innebära att vi kan ha en ordentlig diskussion.
Erik S, här kommer ett par konkreta exempel:
-Beställaren kommer överens med en konsult om att ett visst uppdrag ska genomföras och priset för det. Sedan inser beställaren: ”Ja just det, vi måste avropa dig genom vår konsultmäklare.” Så en riggad förfrågan läggs ut och den från början utpekade konsulten får uppdraget.
-Ett annat märkligt avrop genomförs. Konkurrenter begär ut underlag för att kunna se vilka offerter som inkommit och förstå varför en viss konsult har valts ut. Inga handlingar lämnas ut eftersom dessa inte finns hos myndigheten utan hos en extern aktör som inte omfattas av offentlighetsprincipen. Godtyckligt val av konsulter kan alltså ske helt utan risk för insyn.
-Hos en beställare sitter en konsult och ansvarar för andra konsultavrop via en mäklartjänst. Konsulten känner flera av de andra konsulterna som ska avropas och ”hjälper” till med att tipsa om prisnivåer på inkomna offerter mm vilket ger en stor fördel till kompisen som får den hjälpen.
-Vissa konsultmäklarbolag har en egen agenda och sorterar bort inkomna offerter som aldrig når fram till beställaren. Beställaren får därmed inte tillgång till alla inkomna offerter och både konsulter och beställare är utlämnade till mäklarens godtycke.
Alla exempel ovan kommer från en beställare med en konsultmäklare. Tänk då hur det fungerar om man får inblick i alla beställare och alla konsultmäklare.
En motfråga: Om avrop kan ske helt godtyckligt utan insyn och granskning, ökar eller minskar risken för jäv, korruption och misshushållning med skattemedel över tid?
Jonas, du utgår ju från att kunderna medvetet missanvänder ramavtal eller låter konsulter göra det? Så oprofessionella tror jag inte kunderna är.
@Jonas, det du beskriver är givetvis fel och inte ett sätt som en beställare ska agera på. Att det rör sig om en offentlig verksamhet gör det hela än värre. Samtidigt är det inget av det du skriver om som inte kan hända inom ramen för ett ramavtal eller en direktupphandling. Alla former av avtal eller sätt att paketera tjänster på kan användas på ”fel” sätt eller för att undvika att göra rätt, må det vara konsultmäklare eller något annat. Jag har som sagt erfarenhet från en organisation där valet att upphandla en konsultmäklare fallit väldigt väl ut. Vi som upphandlande organisation har för första gången en samlad bild av vad hela organisationen köper, och mäklaren har verkligen jobbat hårt för att hitta bra folk åt oss. Upphandlingen av mäklaren istället för ett ramavtal direkt med konsultbyråerna innebär också att vi får in mindre leverantörer, ibland fåmansbolag. Tidigare dök teknikkonsultdrakarna upp och slet åt sig allt. Blir något fel är också mäklaren väldigt mån om att reda ut och ställa tillrätta. Med de stora teknikkonsultbolagen så kopplade de in någon bolagsjurist som sedan bara snackade sönder eller tröttade ut våra beställare. Nu har vi en eller ett fåtal kontaktpersoner hos mäklaren som är måna om oss. Alltså, fel är fel och rätt är rätt. Ett konsultmäklaravtal blir inte per automatik det ena eller det andra.
En viktig parameter kring mäklarfrågan, är vems intresse upphandlingsreglerna egentligen är till för att skydda.
Det är säkert så som Erik S säger, att många offentliga köpare får grepp om sina konsultköp genom att anlita en konsult – jättebra ur deras perspektiv.
Men det sker genom att, som Jonas beskrivit, leverantörerna av de enskilda konsulttjänsterna förlorar all insyn i affärerna – ingen info om konkurrensbilden, prisbilden etc, eftersom valet av konsult anses ligga utanför LOU/LUF.
I ljuset av diverse stolta principer om likabehandling, öppenhet, transparens, offentlighetsprincip, mm, tycker jag det är märkligt att något som underlättar för köparna tillåts väga tyngre än anbudsgivarnas rätt att få ”kontrollera” affärerna. Jag hade för mig att reglerna var till för att skydda anbudsgivarnas intressen och de borde i sånt fall inte kunna kringgås genom ett mellanled, en bulvan.
Vore intressant om någon ställer det på sin spets genom att var 4e år upphandla en ”mäklare av varor, tjänster och byggentreprenader – och koncessioner, förstås”, dvs en total outsourcing av inköpsverksamheten, och sedan låter alla konkreta affärer ske utan tillämpning av LOU/LUF/LUK och utan insyn…
På vilket principiellt sätt skulle det skilja sig från hur dagens mäklare jobbar?
Upphandlingslagstiftningen har flera olika syften, men bland de mest centrala och viktiga är att stimulera marknaden och den fria konkurrensen; samt att se till att företag får tävla om kontrakt under lika villkor.
I EU-direktivet är det mycket tydligt att man vill se mer gränsöverskridande handel och att man vill att EU:s industri ska växa och bli konkurrenskraftigare, bl.a. tack vare offentliga kontrakt.
Hushållande med skattemedel, ”rätt kvalitet till rätt pris” och dyl. argument handlar mer om gott förvaltarskap samt blir snarast en följd av att man utnyttjar den inbyggda kraft för effektivitet, utveckling och valfrihet som finns i fri marknadskonkurrens.
Jag har faktiskt svårt att förstå varför diskussionen går så het kring just konsultmäklare. Är det för att det är en relativt ny företeelse inom det offentliga, eller? För det är väl ingen som anser att en upphandlande myndighet som vill bygga en skola alltid måste göra det som en utförandeentreprenad till exempel? Eller köpa hela datorer utan att upphandla moderkort och halvledare separat? Är det heller inte okej att upphandla livsmedel eller VA-material från en grossist? Leverantörerna av de ingående varorna och tjänsterna i dessa fall förlorar ju också ”all insyn i affärerna” med slutkunden. Jag kan inte läsa ett enda argument som framförts ovan mot konsultmäklare, som inte samtidigt skulle kunna användas för att argumentera för att en kommun måste genomföra separata upphandlingar av potatis, ingredienser till sås och fiskpinnar när en måltid ska serveras på ett äldreboende. Om den ens räcker med detta, kanske ska fisken upphandlas direkt från fiskaren, att skära den i lagom bitar upphandlas som en separat tjänst, paneringen därefter osv.
Det är intressant med sekundär konkurrensutsättning, finns i flera branscher är konsulter (livsmedel t.ex.).
Som alla avtal kan mäklaravtal fungera bra eller dåligt och det är väl upp till en myndighet/enhet att tillse att avtalet i så fall uppfyller dels behov men även administrativa krav som åligger en myndighet.
Om jag inte missminner mig så är (vissa) handlingar inkomna till en extern part inom ramen för ett avtal att betrakta som allmänna (även om de inte finns hos myndigheten). På något sätt bör en myndighet ha en rutin att kunna följa upp hur urval görs hos konsultmäklaren och det skadar inte att avtala om att konsultmäklaren ska lämna ut vissa handlingar till myndigheten om dessa begärs ut från myndigheten (för att undvika diskussion senare). Tror också en seriös aktör har respekt för hur det allmänna fungerar samt bör kunna uppvisa en fungerande rutin för hur rekryteringsprocessen fungerar.