Civilminister Ardalan Shekarabi, som brinner för innovationsupphandling, berättade redan i somras på Upphandling24:s arena i Almedalen att Upphandlingsmyndigheten skulle få öronmärkta pengar till pilotprojektet Tidig dialog. Myndigheten driver projektet, som varit igång ett tag, tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting och Teknikföretagen.
Nu är alltså beslutet klubbat: Upphandlingsmyndigheten ska främja innovationer i upphandlingar genom tidig dialog. Upphandlingsmyndigheten får tre miljoner kronor extra i år till projektet och fem och en halv miljoner kronor nästa år.
Regeringen anser att samspelet mellan upphandlande myndigheter och leverantörer är centralt och en nyckelfråga för den offentliga upphandlingen. Organisationers ledningar måste förstå vikten av att göra goda affärer. Med satsningen vill regeringen stötta och hjälpa både den offentliga sektorn och leverantörerna.
I den tidiga dialogen identifieras det faktiska behovet som myndigheten har. Tidig dialog innebär att upphandlande myndigheter träffar potentiella leverantörer, branschorganisationer, experter och andra aktörer innan kraven utformas i den kommande upphandlingen. Leverantörerna får möjlighet att fundera och diskutera olika lösningar.
Nya innovationer kan i sin tur leda till nya företag och fler jobb.
– Vi ser att detta sätt att arbeta kan ge goda förutsättningar för nya lösningar. Vi är glada att få resursförstärkning så att vi kan ta ett krafttag och på så vis bidra till innovationer, säger Ann-Christin Nykvist.
Ardalan Shekarabi berättade i Almedalen att Tidig dialog-projektet inspirerats av en liknande modell i Norge. Det norska näringslivet och upphandlare jobbar nära varandra.
– Innovation har en stor potential och kan hjälpa till att både effektivisera och modernisera offentlig upphandling, sa civilministern i Almedalen.
Vill du bli bättre på att projektleda upphandlingar?
Vid innovationsupphandling kommer gränsdragningen mot den privata riskkapitalmarknaden att aktualiseras. Frågan är bl.a. om det offentliga är bättre lämpat än det privata att kalkylera och räkna med affärsrisker, som är mycket större när det kommer till innovationer än när det gäller beprövade lösningar. I det privata är det oftare bättre att använda bedprövade lösningar än att “ligga på topp” och betala dyrt för utveckling. Statens erfarenheter av Vattenfall och Telia Sonera kanske kan ha betydelse för att bedöma värdet av att det offentliga ger sig in på utpräglat privata riskkapitalmarknader. Och hur ska det utvärderas om hanteringen av skattemedel ska vara effektiv och sparsam för skattebetalarna, om inte upphandling kan ske med mål att nå rätt pris, rätt funktion, rätt kvalitet och hög säkerhet, utan ska ske i roulette-liknande former?
Innovationsbegreppet har blivit urvattnat i upphandlingssammanhang. I desperata försök att framstå som moderna ändrar man på vedertagna begrepp så att verkligheten ska låta bättre än den är. UMH tycks anse att minsta kravförbättring är att anse som en “innovation” i jämförelse med en föregående upphandling.
Sann innovation i begreppets riktiga betydelse är svår att beställa med en påse pengar.