Upphandlare spelar en viktig roll i kampen mot arbetslivskriminalitet. I upphandlarnas verktygslåda finns bland annat reglerna för uteslutning av leverantörer och möjligheten att förkasta orimligt låga anbud.
Dessutom kan de ställa arbetsrättsliga och andra villkor i kombination med kontroller, både innan avtalsskrivande och löpande under avtalets gång.
Nu har Ekobrottsmyndighetens brottsförebyggande specialister tagit fram en vägledning som ska stärka beställarna i arbetet med att kontrollera leverantörer och underleverantörer.
Syftet med vägledningen är också att öka kunskapen om konkreta åtgärder som beställare kan göra för att upptäcka oseriösa aktörer och se till att de inte kommer in på deras arbetsplatser.
– Vår erfarenhet visar att många upphandlare och beställare inte vill få in oseriösa aktörer, men de vet inte hur de ska göra för att upptäcka dem. Vår förhoppning är att vägledningen ska stärka dem i deras arbete med att kontrollera sina leverantörer och underleverantörer, säger Anna Lundström, brottsförebyggande specialist på Ekobrottsmyndigheten.
Ekobrottsmyndigheten har även uppdaterat sin checklista för att upptäcka oseriösa aktörer.
Det är ju välkommet med en vägledning kring detta!
Men hur ofta behöver inte upphandlande myndigheter och offentliga upphandlare, på senare tid, vara slutposten i en kedja att hantera samhällsproblem av olika slag som politiken och samhället i stort inte kunnat hantera tidigare i processen?
Vore inte ett samarbete för att komma åt problemen, Men att ansvarig myndighet för ex brott, ges resurser för att ta hand om problemen tidigare?
Ekobrottsmyndigheten, Polisen, Skatteverket, Bolagsverket mfl borde ha resurser och mandat att hindra att problemen dyker upp i samhället när arbete utförs hos offentliga och privata aktörer?
Man brukar säga att elden ska släckas vid källan och inte på flammorna , vilket är ett passande talesätt i detta fall.
Håller med Robert!
Är det en upphandlares roll att om det är oseriösa aktörer att även anmäla en sådan aktör till en myndighet?
Anser att skattemyndighet/kronofogden har det yttersta ansvaret och borde ha kontroll på hur ett företag sköter sina avgifter.
Vi som upphandlare måste kontakta minst två myndigheter för att få uppgifter (i de flesta fall inte dagsfärska) och de uppgifterna visar i många fall inte mycket. Skulle man ta sig tid att försöka prata med en handläggare på resp myndighet så är det sekretess på uppgifter och de lämnar aldrig ut en rekommendation utan endast fakta så upphandlaren sitter ändock med svarte petter i sin hand för att ta ett beslut.
Jag håller också med Robert! Vi har ett fall i förvaltningsrätten för tillfället med en mycket oseriös aktör, dessvärre väljer kommunen gärna att ta en leverantör som “simmar i grumligt vatten” om de är tillräckligt billiga! Dags för Sveriges offentliga sektor att ta sitt ansvar och inte bara upphandla på lägsta pris!
Robert har rätt. Det blir lite konstigt när olika små offentliga verksamheter ska “leka polis”. Då blir det som när en kommun för några år sedan kastade ut ett företag med hänvisning till att de slarvat med sin skatt. Samtidigt gjorde det utpekade företaget uppdrag åt såväl Skatteverket och Upphandlingsmyndigheten utan att någon av dessa ansåg att det förelåg några hinder. Kommunen hade alltså hittat på egna regler som var mycket hårdare än vad som framgår av LOU eller skattelagstiftningen. Ska verkligen upphandlande myndigheter bedriva aktivistisk verksamhet med minimal rättssäkerhet för utpekade företag? Man kan tycka att lagakraftvunna domar avseende brott i yrkesutövningen bör ligga till grund för uteslutning av företag, inte några hitte-på-kriterier som den upphandlande myndigheten själv tagit fram. Jag känner personer som jobbar på ett företag som blev drabbat. Det var inte alls en behaglig upplevelse för dem att bli uthängda.