Den 1 september 2015 överlämnade Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal sitt delbetänkande (SOU 2015:78). Utredningen har haft i uppdrag att analysera hur uttryckliga krav på villkor enligt kollektivavtal kan föras in i de nya kommande upphandlingslagarna och lämna förslag på hur sådana bestämmelser ska utformas.
Utredningen föreslår att den upphandlande myndigheten får ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras och vidare att myndigheten ska ställa sådana villkor när det är behövligt med hänsyn till den bransch som upphandlingen avser och övriga omständigheter som kan medföra risk för oskäliga arbetsvillkor.
Utredningen föreslår bland annat att upphandlande myndigheter, när det är behövligt med hänsyn till den bransch som upphandlingen avser, ska kräva att arbete som utförs i offentlig upphandling ska utföras med skäliga anställningsvillkor. Förslaget innebär att upphandlande myndigheter ska ange lön, semester och arbetstid som villkor i kontrakt i offentlig upphandling.
I utredningen nämns taxi-, städ- och byggbranscherna som branscher med problem för vilka behov kan finnas av att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor.
Det är dock inte bara i Sverige som frågan om sociala krav i offentlig upphandling är en aktuell fråga. I EU-domstolen har det precis kommit ett förslag på avgörande i mål C-115/14, RegioPost. Målet rör en tysk lagstiftning – enligt vilken det krävs att anbudsgivare och deras underleverantörer genom en skriftlig förklaring, som ska inges med anbudet, åtar sig att betala de arbetstagare som ska utföra tjänsterna som avses i upphandlingen en viss fastställd minimilön per timme. Om så inte sker måste anbudsgivaren förkastas.
Generaladvokat Mengozzi anför i förslaget till avgörande att det enligt EU-direktiven är tillåtet att ställa särskilda krav, som omfattar anställningsvillkor, på dem som tilldelas offentliga kontrakt om hur dessa kontrakt ska fullgöras.
Generaladvokaten menar att för att denna rättighet inte ska förlora sin ändamålsenliga verkan ska medlemsstaterna ha behörighet att anta lagar och andra författningar som fastställer arbets- och anställningsvillkor, inklusive minimilöner, i det särskilda sammanhang i vilket offentlig upphandling ingår, för de arbetstagare som utför tjänster för att fullgöra dessa kontrakt.
Slutsatsen är att direktiven om offentlig upphandling, eller EU-rätten i övrigt, inte utgör något hinder för lagen om krav på åtagande att följa minimilön och skyldighet för upphandlande myndigheter att annars förkasta anbudsgivaren.
Förutsatt att Generaladvokat Mengozzis förslag står sig, ser det ut som att de förslag som den svenska utredningen föreslagit fått grönt ljus av EU-domstolen. De svenska förslagen föreslås föras in i de tre nya upphandlingslagarna, som är tänkta att träda i kraft den 1 april 2016.
Som jag ser det så ändrar C-115/14 inte rättsläget. Det är fortfarande så att en arbetsrättslig regel ska ha en “allmängiltig” status. I förevarande mål fanns en lagstadgad minimilön. I utredningen hänvisas till “arbetsrättsliga villkor”, dessa måste enligt mitt förmenande också vara “allmängiltiga”. Ett kollektivavtal är inte att betrakta som “allmängiltigt, då det endast binder avtalets parter.