Målet, som avgjordes i juni, rörde en upphandling uppdelad i delar. Den största delen skulle tilldelas den anbudsgivare som lämnade det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
En del av ett lägre värde skulle kunna tilldelas den anbudsgivare som lämnade det ekonomiskt näst mest fördelaktiga anbudet.
Detta under förutsättning att denne accepterade att utföra den aktuella delen till samma pris som i det bästa anbudet.
EU-domstolen konstaterar att utformningen inte stred mot principerna om likabehandling och öppenhet. Principerna utgör visserligen hinder för att det sker en förhandling mellan den upphandlande myndigheten och en anbudsgivare.
Anbudet kan i princip inte ändras efter det att det har getts in, vare sig på initiativ av den upphandlande myndigheten eller på initiativ av anbudsgivaren.
– Det är viktigt att fundera över hur utformningen av en upphandling påverkar konkurrensen på den berörda marknaden. Här förtydligar EU-domstolen ett sätt att underlätta fortsatt konkurrens, säger senior jurist Sophia Anderberg på Upphandlingsmyndigheten.
Om den anbudsgivare som lämnade det ekonomiskt näst mest fördelaktiga anbudet inte accepterade att anpassa sig till priset i det bästa anbudet, skulle i stället den anbudsgivare som intog tredje plats i rangordningen tillfrågas. Frågan skulle därefter gå vidare i rangordningen, så länge ingen av anbudsgivarna accepterade att anpassa sig till priset i det bästa anbudet.
Om ingen anbudsgivare som rangordnats på andra till sista plats var beredd att utföra denna del till detta pris skulle den anbudsgivare som lämnade det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet tilldelas samtliga delar av kontraktet.
Läs även artikeln på Inköpsrådet.
Håller inte med domstolen i detta. Hur kan det vara transparent och öppet. Anbudsgivarna som lägger ner tid i anbudsarbetet vet ju inte vilket pris det förväntas leverera till. Den upphandlande myndigheten borde ju i så fall sätta sitt pris för då vet ju alla vad som gäller. Kan inte vara lätt att vara leverantör idag och förstå alla olika utvärderingsmodeller, upphandlingsförfaranden och andra tokigheter som kommer från en alldeles för detaljstyrd lagstiftning från EU.