En av de mest kända exemplen på OPS, offentlig-privat samverkan, är Nya Karolinska Solna också kallat NKS. Trots dess skenande kostnader har OPS i över ett decennium setts som ett medel att åstadkomma högre effektivitet vid byggandet och drift av anläggningar, men också ett sätt att få till stånd dyra infrastruktursatsningar.
OPS kallas bland för PPP (Public Private Partnership) och OPP (Offentligt Privat Partnerskap). Gemensamt är olika samarbetsformer mellan det offentliga och det privata näringslivet där riskerna fördelas på ett förutbestämt sätt och att den privata parten kan ansvara för till exempel projektering, byggnation, drift och underhåll.
OPS är ännu inte undantagen upphandlingslagstiftningen utan ska som utgångspunkt upphandlas i enlighet med LOU och LUF.
I mars kom, den av regeringen tillsatta kommittén om finansiering av offentliga infrastrukturinvesteringar via skatter, avgifter och privat kapital fram till att OPS-lösningar var värda att pröva för väg- och järnvägsinvesteringar. (PDF)
Kommittén bedömer att det finns effektivitetsvinster att hämta hem genom att involvera privat kapital i finansieringen av investeringar i transportinfrastruktur i form av OPS. Kommittén förordar därför att det genomförs ett försöksprogram med OPS för minst tre större väg- eller järnvägsprojekt. I ett första steg bör en särskild funktion med hög expertkompetens inrättas med uppgift att utifrån forskningsresultat och internationella erfarenheter på bästa sätt förbereda och identifiera lämpliga OPS-projekt i Sverige.
Konkurrensverket är dock inte lika säkra på OPS förtjänster. De anser att det är svårt att bedöma fördelarna med OPS som ett alternativ till vanlig upphandling.
I sitt yttrande (pdf) till regeringen håller Konkurrensverket med utredaren om att fördelarna med OPS bygger på en rad förutsättningar som kan vara svåra att åstadkomma, och att riskerna och konsekvenserna av ett mindre lyckat OPS-avtal är större än för andra typer av kontrakt.
“I praktiken innebär en OPS-lösning att leverantören får ett monopol under kontraktstiden som kan vara i 30–40 år. Det kan hindra konkurrerande infrastruktur, eller begränsa användningen under kontraktstiden”, anser Konkurrensverket.
Utredaren har föreslagit att minst tre projekt inom transportinfrastruktur genomförs som OPS-projekt. Konkurrensverket avråder från detta. Om sådana projekt ändå förverkligas bör de genomföras ett i taget så att erfarenheterna kan tas tillvara i de kommande projekten.
Kritiken mot OPS har varit hård från inte minst oppositionen i Stockholms läns landsting, SLL.
– Det liknar ju sms-lån och det är ingen bra affär för skattebetalarna. Just Stockholmslandstinget som redan har så dåliga erfarenheter med både Arlandabanan och NKS borde vara först att avstå ytterligare intresse för fler OPS-projekt, säger Tomas Eriksson, miljöpartiets gruppledare i SLL till Svenska Dagbladet.
Finansborgarrådet, Irene Svenonius (M) öppnar dock för statliga OPS-projekt.
– Om staten vill bygga en väg eller järnväg med OPS är det något helt annat och det kan vara intressant att pröva. Vi vet att det finns statliga pensionsfonder som har pengar på kistbotten som man kunde använda och pröva för att få fram investeringarna snabbare. Då kan betalningen ske under längre tid och inte som nu när staten ska betala sina investeringar under den korta faktiska byggtiden. Men det ska göras försiktigt och sedan utvärderas, säger hon till Svenska Dagbladet.
När Riksrevisionen granskade Arlandabanan kom de fram till att modellen med OPS i huvudsak fungerat bra. Samtidigt visade granskningen att det fanns lärdomar att dra om hur OPS ska användas vid infrastrukturprojekt i framtiden:
- Samhällsekonomiska kalkyler bör göras innan OPS-projekt upphandlas så att man i efterhand kan utvärdera om projekten bidragit till tänkt samhällsnytta, till exempel ett ökat resande med tåg.
- Riskfördelning och finansieringslösning avgör hur villkoren i OPS-avtal utformas. Hur stor del av finansieringen som staten står för har betydelse för hur villkoren för samverkan utformas och för statens möjligheter att påverka nyttjandet av anläggningen.
- Ju större del av riskerna som staten tar desto större inflytande kan staten få.
Kostnadsuppföljning möjliggör jämförelser med andra genomförandeformer för att ta reda på om OPS-lösningen gett lägre totalkostnader än om projektet genomförts med andra genomförande- och finansieringsformer. - OPS kan bidra till att anläggningen färdigställs i tid och drivs med få störningar genom att den privata motparten får incitament att bygga färdigt inom utsatt tid och även att bygga och driva anläggningen med en kvalitet som håller drifts- och underhållskostnader nere.
- Utformningen av OPS-avtal påverkar nyttjandet. För att målen med anläggningen ska nås måste den kunna användas på bästa möjliga sätt, till exempel genom att så många som möjligt åker på en järnvägssträcka.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer