Civilminister Ardalan Shekarabi (S) och flera LO-förbund har i veckan riktat hård kritik mot att en majoritet i riksdagen ser ut att rösta nej till regeringens förslag om krav på villkor enligt kollektivavtal i offentliga upphandlingar. Lagförslaget beskrivs som en viktig rättvisereform och ett skydd mot lönedumpning. Självklart ska lönedumpning motverkas, men regeringens förslag är inte rätt väg att gå.
Företagarna ser med stor oro på lagförslaget, som kommer slå hårt mot många små seriösa företag utan kollektivavtal. Man måste komma ihåg att drygt 60 procent av de små företagen (1-49 anställda) saknar kollektivavtal/hängavtal. De flesta av dessa är schysta arbetsgivare som har goda villkor för sina anställda. Arbetsvillkoren följer dock inte alltid upplägget som gäller i kollektivavtalen.
Det kan låta enkelt att ställa krav på villkor enligt kollektivavtal – men i praktiken blir det oerhört komplicerat. Enligt förslaget ska villkor ställas i nivå med enskilda kollektivavtal. Den svenska kollektivavtalsmodellen är dock inget öppet och förutsägbart system. Det finns nära 700 centrala kollektivavtal. Dessa är inte är allmänt tillgängliga för andra än avtalsparterna. Innehållet i kollektivavtalen är dessutom inte alltid entydigt, utan ska uttolkas av arbetsmarknadens parter.
Förslaget innebär därför att kommuner och andra upphandlande myndigheter måste konsultera berörda fackförbund och arbetsgivarorganisationer innan de fastställer nivåerna på villkoren om lön, semester och arbetstid. Som förslaget är utformat kommer de som upphandlar – inför varje upphandling – ställas inför svåra arbetsrättsliga frågeställningar, där de själva inte har tillgång till facit. Detta kommer leda till spretighet i fråga om hur olika upphandlande myndigheter ser kraven i olika branscher, vilket/vilka kollektivavtal som ska väljas och vilka nivåer som ska gälla.
Och skulle det i upphandlingarna även ställas krav på villkor enligt försäkringslösningar och tjänstepension enligt kollektivavtal uppstår mycket komplexa och svårhanterade situationer i förhållande till såväl kollektivavtalslösa företag, som utländska företag som utstationerar arbetskraft till Sverige. Att hantera denna procedur blir inte bara krävande för landets kommuner och andra upphandlande myndigheter. Effekterna för enskilda, små företag utan kollektivavtal som deltar i offentlig upphandling riskerar att bli dramatiska.
De ska antingen uppfylla villkoren som uppställs i upphandlingen eller tillämpa villkor som motsvarar ett annat kollektivavtal som är tillämpligt på arbetet. Denna sistnämnda ventil är i teorin god. Ventilen blir dock i praktiken omöjlig att använda, eftersom företag utan kollektivavtal inte har tillgång till kollektivavtalen. Effekten blir att företag utan kollektivavtal ändå kommer att vara hänvisade till att uppfylla de villkor som anges i den enskilda upphandlingen. Detta kommer att bli omöjligt att hantera – företag kan inte ändra de arbetsrättsliga villkoren för sina anställda bara för att de deltar i en offentlig upphandling eller agerar underleverantör i ett offentligt kontrakt. Så kan man inte agera om man vill vara en seriös arbetsgivare.
Lagförslaget gäller för alla företag, inklusive exempelvis familjeföretag och nystartade företag. Risken är uppenbar att krånglet blir så stort att många små företag kommer att se sig tvingade att dra sig ur den offentliga marknaden. Om målet är att hejda lönedumpning vore det betydligt bättre att den upphandlande myndigheten synar onormalt låga anbud och har en aktiv uppföljning under kontraktstiden.
Gör inte upphandlingsreglerna till ett svårhanterat arbetsrättsligt verktyg. Det behövs fler anbud från små seriösa företag i offentlig upphandling. Detta förslag leder till motsatsen.
Patrik Nilsson, chef analys & opinion på Företagarna
Ulrica Dyrke, upphandlingsexpert på Företagarna
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer