Så sent som igår berättade Upphandling24 att Sverige ställer sig utanför ett samarbete inom EU om upphandling av läkemedel. Sjukvårdsminister Gabriel Wikström, S, anser att risken är stor att man bara konkurrerar med pris snarare än med kvalitet. Dessutom ser han en risk att det kan minska möjligheten att snabbt få fram innovativa läkemedel.
Nu kommer en rapport (pdf) från Konkurrensverket med namnet “Olika pris för samma läkemedel –En kartläggning av landstingens priser vid upphandlingar av rekvisitionsläkemedel”.
Där framgår det att priserna för identiska läkemedelsprodukter ofta varierar med 6-9 procent mellan landstingen. Att det finns relativt stora prisspridningar för helt homogena produkter tyder, enligt Konkurrensverket, på att effektivare upphandlingar och bättre konkurrens skulle kunna leda till lägre priser.
Förra året köpte Landstingen rekvisitionsläkemedel för 7,6 miljarder år 2015, vilket utgör 19 procent av totalmarknaden för läkemedel. Med rekvisitionsläkemedel menas läkemedel som används på sjukhus och i annan sluten- och öppenvård (läkemedel som hämtas ut på vanliga apotek ingår alltså inte).
Konkurrensverket har kartlagt marknaden för rekvisitionsläkemedel och vilka priser som landstingen erhållit i sina upphandlingar. Priserna varierar ofta mellan landstingen.
Störst är prisspridningen för läkemedel riktade till smalare patientgrupper. “När läkemedel används för en smalare grupp av patienter blir marknaden mindre. Konkurrensen blir sämre när färre alternativa produkter finns tillgängliga”, står det i rapporten.
– På några varuartiklar är prisspridningen betydligt större, vilket visar att det går att påverka vilken konkurrens och därmed vilka priser man får vid upphandlingarna, säger Dan Sjöblom, generaldirektör för Konkurrensverket.
I verkets undersökning återfinns endast 26 av 2 538 varuartiklar i alla landstings prislistor. Enligt undersökningen återfinns 104 av 2 538 varuartiklar i tio landsting eller fler. Inom denna grupp är prisspridningen hög, mellan 5 och 119 procent bland landstingen, vilket rapporten menar bör innebära att läkemedelsföretagens marginal kan variera.
I stort sett alla landsting gör samverkansupphandling med något eller några andra landsting. De som inte gör det är de tre storstadslandstingen.
– Det är viktigt att upphandlingarna och den konkurrens som uppstår följs upp och ligger till grund för fortsatta upphandlingar. Alltför få upphandlingar och för långa avtalstider kan i sämsta fall få motsatt effekt – det vill säga att priserna stiger igen, säger Dan Sjöblom.
Några av de övriga slutsatserna i rapporten är att det är sämre konkurrens på nya läkemedel, att återkommande upphandlingar bör koordineras på nationell nivå och att man bör genomföra utvärderingar av äldre läkemedels kostnadseffektivitet.
Dessutom anser rapporten att hög följsamhet till upphandlade ramavtal kan i längden leda till bättre villkor för landstingen, genom att leverantörer vet att de måste lämna bra anbud i upphandlingarna för att få leverera.
Rapporten pekar också på att direktupphandlingar, förutom att de strider mot upphandlingsreglerna, riskerar att i sin brådska och avsaknad av konkurrens leda till högre priser och sämre villkor.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer