Samarbetet mellan kommunerna föregicks av att Skellefteå kommun hade ett behov av it-tjänster och att Umeå kommun hade ett eget utbyggt it-center med viss överkapacitet. Umeå kommuns överkapacitet bestod delvis av befintliga ramavtal med privata leverantörer. Detta ledde till ett bildandet av en gemensamma nämnd som ingår i Umeå kommuns organisation och som ansvarar för delar av de båda kommunernas it-verksamhet.
Domen mot Skellefteå kommun (pdf) avser samverkansavtalet mellan de båda kommunerna om bildandet av den gemensamma nämnden.
Förvaltningsrätten konstaterar att samverkansavtalet i realiteten innebär att Skellefteå kommun har anskaffat en tjänst av Umeå kommun och att avtalet utgjorde en otillåten direktupphandling. Varken bestämmelsen om interna köp (den så kallade Teckal-regleringen), eller EU-domstolens praxis om Hamburg-samverkan var tillämpliga.
Domen mot Umeå kommun (pdf) avser avrop från Umeå kommuns befintliga ramavtal för att tillgodose den gemensamma nämndens behov.
Förvaltningsrätten gör bedömningen att det inte var möjligt att tillgodose Skellefteå kommuns behov genom Umeå kommuns ramavtal. Det innebar en väsentlig förändring av ramavtalet att på detta sätt utöka antalet avropsberättigade. Umeå kommuns avrop från ramavtalet för att tillgodose nämndens behov var således en otillåten direktupphandling.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer