”Vårda upphandlingens syften”

Fungerande offentlig upphandling handlar inte bara om regler. Den kräver också att parterna agerar på ett förtroendeingivande sätt och att man vårdar upphandlingens syften. Den dag parterna försöker kringgå regler och syften så underminerar man hela systemet.

Därför är debatten om bussföretaget Nobinas agerande i Haninge, Tyresö och Nynäshamns kommuner inte bara en fråga för dem som reser med bussarna. I förlängningen riskerar det att skada förtroendet för offentliga upphandlingar.

I korthet vann Nobina 2014 busstrafiken i de tre kommunerna genom ett mycket lågt anbud. I underlaget föreskrevs en viss grundtrafik, men därutöver har Nobina stor möjlighet att själv planera trafiken. Ersättningsmodellen är VBP (verifierad betalande påstigande), som alltså inte tar hänsyn till avståndet, utan endast antalet som kliver på.

Inför hösten har Nobina nu lagt fram förslag om att dra in ett stort antal linjer, däribland samtliga direktbussar från ytterområden till Gullmarsplan i city. Ekonomiskt är det lätt att förstå Nobinas logik. Dessa förbindelser har många påstigande i början av linjen, men därefter långa transportsträckor utan påstigande.

Självfallet har Nobina rätt att förslå trafikförändringar, men i detta fall finns ett underlag som saknar elementära konsekvensanalyser eller trafikanalyser.

När boende började protestera presterade bolaget ett ”förtydligande” som visade på restidsvinster till några få utvalda destinationer, men som noga förteg stora tidsförluster till andra destinationer och som dessutom innehåller lätt påvisbara felaktigheter.

Trots protesterna och trots att felaktigheter och brister har påpekats, så framhärdar Nobina att förändringarna ska drivas igenom. Det innebär att frågan hamnar hos trafikförvaltningen i landstinget, då förändringar i grundtrafiken kräver godkännande där, och det är nu frågan blir principiellt viktig.

Om trafikförvaltningen godkänner förslaget, så skapar man ett allvarligt prejudikat inför kommande upphandlingar. Nobina kände väl till förutsättningarna, inklusive direktbussarna, då de lade sitt anbud.

Att de mindre än ett år efter att de tagit över trafiken vill göra så stora förändringar antyder starkt en dold agenda då man lade sitt anbud för att minska kostnaderna för företaget (utan motsvarande besparingar för landstinget, då de räknar med samma antal resande på kortare sträckor).

Om Nobina får grönt ljus, varför ska då andra bussbolag som deltar i upphandlingar agera på ett annat sätt?

Ger man ett bolag rätt att krypa ur sina åtaganden i upphandlingar, så måste naturligtvis andra företag ha samma rätt. Framtida upphandlingar riskerar att urarta i kaos.

Det finns många skäl i sak till varför Nobinas förslag bör avvisas. Men utöver de sakliga argumenten, så ligger också tilltron till offentlig upphandling i vågskålen.

Därför berör förändringarna i tre kommuner på Södertörn alla kommuner och landsting i hela Sverige.

Henrik Sjöholm
Public affairs-konsult och företagare, boende på Södertörn