Det var Västra Götalandsregionen som fattade beslutet att lämna den gemensamma upphandling av ett kärnsystem för vården tillsammans med Stockholms läns landsting.
– Vi delar helt uppfattningen att vi måste samarbeta men med tidens gång har vi sett att vi har ett stort behov av att städa och konsolidera i våra system på egen hand. Vi skiljer oss åt både organisatioriskt och tekniskt och vår bedömning är att riskerna med en gemensam upphandling skulle överväga fördelarna, säger Martin Andreasson, M, regionråd i Västra Götaland.
– Vi gjorde en annan riskbedömning än Stockholms läns landsting.
De skilda behoven riskerar att skapa fel förutsättningar för en upphandling anser han och lyfter fram ett exempel från Holland där två olika huvudmän försökt gå ihop i en upphandling.
– De lyckades inte beskriva sina behov på ett tydligt sätt och ingen leverantör vågade lämna ett anbud. Det som på bordet ser ut som att det tillsammans skulle vara en stor och stark kund behöver inte vara det.
Men precis som Stockholms läns landsting har inte Västra Götaland för avsikt att låta gräset gro under fötterna utan vill så fort som möjligt gå vidare med den egna upphandlingen.
– Vår ambition är att vi före årsskiftet ska gå ut med en inbjudan till konkurrenspräglad dialog, säger Martin Andreasson.
– Vi har tittat på kärnkomponenterna i vårt nuvarande system Melior och ser att vi inte kan ha kvar det särskilt mycket längre så vi behöver få till ett byte så snabbt och smidigt som möjligt. Men det går inte att gena utan det måste få ta tid – det är en komplicerad process.
Ser ni någon risk med att er upphandling går parallellt med Stockholms – de är trots allt en större kund?
– Nej, vår bedömning är att de leverantörer som finns har möjlighet att kunna svara mot både SLL och VGR – och även Skåne, landstingen i Sussagruppen och Mittnorge som också är ute i en upphandling.
Tror du att det avbrutna samarbet innebär ett avbräck även för det nationella e-hälsoarbetet?
– Nej, min bild är att det inte är så viktigt vilken väg vi tar när vi köper kärnsystem. Det är en viktig pusselbit men inte en så fantastiskt viktig fråga. Det viktiga är det gemensamma arbetet med informationsarkitekturen, begrepp och standarder, säger Martin Andreasson.
– Min förhoppning är att vi kan hitta nya och kanske ännu bättre vägar att samarbeta nu när kärnsystemen blir en intern angelägenhet. Att vi kan lägga ännu mer kraft, tid och engagemang på de gemensamma informationsstrukturerna.
Var det ett svårt beslut att fatta?
– Ja, det var svårt, vi har jobbat jättemycket med det här. Och jag hör argumenten från Daniel Forslund i Stockholm som jag har stor respekt för och känner också sympati för argumenten. När jag sen lägger ihop alla perspektiv kan jag inte landa tryggt i samma slutsatser. Det här är ganska jobbigt – det är inte svart eller vitt och att vi landar så olika är inte bekvämt, säger Martin Andreasson.
– Men nu börjar arbetet framåt med vår upphandling.
Läs mer: Vårdens prestigeprojekt spricker – landstingens upphandling stoppas
Inför större samarbeten måste man alltid ställa sig frågan: Vad kan hindra att det blir framgångsrikt/att vii når målen? Ett mycket vanligt svar på den frågan är “vi har olika förutsättningar/mognad/organisation/tidplan/kunskap” eller andra liknande orsaker. Så även om man är överens om att man vill åt samma håll kan de olika förutsättningarna leda till att man faktiskt inte bör fortsätta tillsammans, men kanske sätta upp som mål att komma ikapp, eller göra avkall på vissa saker.