Mattias Skarin på konsultföretaget Crisp ser behov av att utveckla dagens modell för offentlig upphandling. Ett sätta att undvika urspårande mångmiljonsprojekt, slippa enkronaskonsulter och andra upphandlingstricks är att arbeta agilt.
Kan du kort beskriva vad agil upphandling är?
– Ett gemensamt incitament för båda parter att nå ett effektmål. Detta ska vägas mot dagens modell där incitamentet för upphandlaren är att minska kostnaden och leverantören att prisa in sig.
Hur arbetar man rent praktiskt?
– Samarbetsformen skrivs in i kontraktet istället för i kravlistan. Affärsmålet sätts tidigt, men inte alla kraven. Genom att i avtalet tydligt skriva in hur leverantören och kunden ska jobba ihop läggs en grund till ett väl fungerande samarbete.
För den som agerar agilt är krav som upptäcks under projektets gång inget problem.
– Typiskt skrivs krav in för de två första månadernas arbete. Resten sätts av kunden och leverantören tillsammans med affärsmålet som ledstjärna.
Enligt Mattias Skarin är LOU generellt inte förenligt med agil upphandling, främst på grund av att LOU söker hantera risk med avstämning mot kravbild ”up front”. Fast det saknas inte öppningar:
– Även om vi till stor del är att vi sitter fast i gamla vanor finns det möjligheter i LOU i form av projekttävlingar och konkurrenspräglad dialog.
I vilken typ av offentliga upphandlingar menar du att metoden fungerar bäst?
– I stort fungerar metoden väl på alla situationer när målbilden är rörlig, säger Mattias Skarin som för fram mjukvara.
Finns det några bra exempel på offentliga upphandlingar som genomförts på detta sätt?
– I Danmark finns en rad goda exempel. Vi släpar tyvärr efter i Sverige.
Hur bedömer ni intresset för metoden?
– Växande. Att jobba agilt är idag i mångt och mycket standard för produktutveckling inom mjukvara. Vad som saknats är en möjlighet att förstärka den nyttoeffekt detta medger hela vägen till beställare och användare. Agila kontrakt är den bryggan.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer