”Att förenkla är inte enkelt”

Juridisk krönikaAllt sedan Sverige i mitten på 1990-talet fick upphandlingsbestämmelser baserade på EU:s upphandlingsdirektiv har EU-lagstiftaren haft som mål att förenkla upphandlingsbestämmelserna. Ett mål som visat sig inte vara så enkelt att uppfylla. Joakim Lavér och Erik Gadman, Hannes Snellman advokatbyrå, diskuterar arbetet med att förenkla upphandlingsdirektivens bestämmelser.

För ganska precis fem år sedan, den 20 december 2011, meddelade kommissionen i ett pressmeddelande att de då gällande upphandlingsdirektiven, dvs. direktiv 2004/18/EG (klassiska sektorn) och direktiv 2004/17/EG (försörjningssektorn) skulle moderniseras.

I pressmeddelandet uttalades att det första målet med moderniseringen var att förenkla regler och förfaranden och att göra dem flexiblare. Den ansvarige kommissionären uttalade i pressmeddelandet att ”Jag skulle vilja göra direktiven om offentlig upphandling enklare och effektivare, och se till att de underlättar för dem som arbetar med offentlig upphandling varje dag.”.

Det var inte första gången som kommissionen har haft ambitionen att förenkla upphandlingsreglerna. Redan när direktiv 2004/18/EG och direktiv 2004/17/EG infördes så uttalades det att ett syfte med att ändra reglerna var att förenkla dem.

Med facit i hand kan man konstatera att kommissionens förenklingsambitioner inte nådde hela vägen fram någon av gångerna. Undertecknade, som arbetar med offentlig upphandling varje dag, tror inte att vi är ensamma om att anse att reglerna fortfarande är allt annat än enkla att tillämpa.

Tyvärr tror vi inte att några stora förenklingar är att vänta när de nya lagarna om offentlig upphandling träder i kraft den 1 januari 2017. Dessa lagar, liksom direktiven de implementerar, är nämligen trots kommissionens lovvärda målsättning inte några under av klarhet.

Lagrådet konstaterade i sitt yttrande över lagrådsremissen kärnfullt att: ”Direktiven uppvisar brister av olika slag. Det finns bestämmelser som är rätt och slätt obegripliga eller som är tvetydiga och kan ges olika innebörd. Andra har en innebörd som visserligen är begriplig, men som är oförnuftig. Det finns också bestämmelser som strider mot andra bestämmelser.”

Att Sverige efter den segdragna lagstiftningsprocess som slutligen resulterat i de lagar som träder i kraft om några veckor skulle göra några större reformer av upphandlingsregelverket utan att de bakomliggande direktiven ändras är nog att hoppas på för mycket och vi kommer därför sannolikt att få leva med de nya upphandlingsreglerna under en lång tid framöver.

Vi hoppas dock att kommissionen och medlemsstaterna inför nästa modernisering av upphandlingsdirektiven lyckas bättre med sina ambitioner att förenkla regelverket.