I den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen finns det en lag som säger att vissa offentliga tjänstekontrakt endast kan tilldelas företag som åtar sig att betala en minimilön på 8,62 euro i timmen till den personal som utför tjänsten. Lagen syftar till att säkerställa rimlig lön samt undvika snedvridning av konkurrensen mellan företag.
När Dortmund upphandlade digitalisering av handlingar och datakonvertering krävde staden att lagen skulle tillämpas även för arbetstagare som var anställda av en polsk underleverantör som skulle medverka i digitaliseringsprojektet.
EU-domstolen, som just avgjort fallet, beskriver kravet som oproportionerligt. Enligt EU-domstolen i Luxemburg kan föreskriven minimilön i samband med tilldelning av offentliga kontrakt inte omfatta arbetstagarna hos en underleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat.
Kravet att en minimilön ska betalas utan någon koppling till de rådande levnadskostnaderna i den andra medlemsstaten bedöms inte vara förenligt med friheten att tillhandahålla tjänster.
Av domstolens pressmeddelande (pdf) framgår att kravet på minimiersättning till en anbudsgivares underleverantörer, som är etablerade i en annan medlemsstat där minimilönenivåerna är lägre, utgör en ytterligare ekonomisk börda som kan medföra att tjänsterna förbjuds, hindras eller blir mindre attraktiva i den medlemsstaten.
Domstolens resonemang går ut på att lönekravet omöjliggör för underleverantörer som är etablerade i Polen att dra nytta av en konkurrensfördel som uppkommer ur skillnaden mellan olika lönenivåerna. En sådan lagstiftning bedöms gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet att skydda arbetstagare.
I databasen Infocuria publiceras domen på bland annat svenska.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer