Drygt 500 företag intervjuades under fjärde kvartalet ifjol genom Svenskt Näringslivs regionala företagarpanel.
62 procent angav att administrationen var för omfattande som skäl för att inte lämna anbud och på ”andra plats” som främsta orsak kom att upphandling har för stort fokus på låga priser – 57 procent.
-Vi får ofta signaler om att upphandlingar fokuserar för mycket på lägsta pris utan tillräcklig uppföljning från upphandlarens sida. Ska upphandlingar kunna fokusera mer på kvalitet istället för pris så måste man ha kunskap och sätta upp rätt kvalitetskrav. Det är svårt att åstadkomma utan ta hjälp av företagen, exempelvis genom att bjuda in till dialog innan man annonserar, säger Rudolf Antoni, chef för Svenskt Näringslivs region väst.
Även bedömningen att det var låg chans att vinna upphandlingen var betydelsefull och nämndes av 42 procent av de företag som svarat.
På frågan vad som kan få företag att börja lämna anbud svarade 38 procent mer fokus på kvalitet och 33 procent mer relevanta kravspecifikationer. Nästan en fjärdedel svarade att den offentliga marknaden är ointressant – oavsett hur upphandlingar utformas.
Svenskt Näringsliv pekar på att upphandling stadigt sedan 2008 getts ett lägre betyg av företagen i Västra Götaland i årliga undersökningar av företagsklimatet.
-Oavsett om man har negativa erfarenheter eller en dålig bild av offentlig upphandling är det ett stort problem. Det gör att för få företag vill vara med i upphandlingar och att vi därmed inte får en tillräcklig konkurrens. Här finns ett förtroendegap som kommunerna måste arbeta bort, säger Rudolf Antoni.
Som man frågar får man svar. Den största orsaken är att de flesta upphandlingar är uppgjorda på förhand och därför är upphandlingar bara slöseri med tid. I alla fall är det så inom byggbranschen.
Filippa, jag tolkar ditt svar som att du inte har någon som helst insyn i upphandlingsarbetet! det ända man kan läsa ut av din kommentar är att du inte kunnat pressa priset tillräckligt för att vinna en upphandling.
Löjligt helt enkelt!
Det är precis som du skriver Jan och det är från många av dessa de får sina svar i enkäterna.
Upphandling är ett skämt! Finns inga möjligheter att få lämna information eller om nya produkter kommer in. Intresse från inköpare är lika med noll . Dessa svar får man från inköp – vi har våra inköp , vi vill inte veta något om nyheter, så det är svårt att informera inköpare om nyheter och att lägg ned jobb på upphandlingar är meningslöst då dom redan från start är ointresserade!
“Inte lyckats pressa priset tillräckligt för att vinna en upphandling….” kommenterar signaturen Jan.
Jag jobbar med offentliga upphandlingar som anbudsgivare varje dag och har gjort så i många år. När konkurrenterna lämnar 0:- på vissa stora poster och timpriser som är på en löjligt låg nivå så känns hela LOU som en stor soppa. Givetvis förstår jag att de som lämnar dessa bottenpriser ändå lyckas att göra vinst på sitt anbud. Men att inte kunna ha en ärlig fakturering mot kund känns ytterst oseriöst och till det klientelet vill åtminstone inte vi tillhöra.
Jag blir så ledsen när jag läser detta, både artikeln och kommentarerna. Vi lägger ner oerhört mycket tid och engagemang på att ta fram bra och relevanta kvalitetskrav. Vi fokuserar väldigt sällan på pris i våra ramavtalsupphandlingar, tvärtom har vi ofta i vissa typer av sådana upphandlingar helt velat ta bort pris som parameter, och istället uteslutande fokusera på kvalitativa aspekter vid tilldelningen av själva ramavtalen och sedan i den förnyade konkurrensutsättningen låta de leverantörer som då har tilldelats ramavtalen just pga sin förmåga att kunna leverera hög kvalitet, få konkurrera även med pris. Detta har varit mycket effektivt och verkligen uppskattat av leverantörerna, som oftast är väldigt positivt inställda till våra upphandlingar och vi får in många väldigt seriösa och genomarbetade anbud. Tyvärr upplever vi att det är utvecklingen av praxis som som ställer till det och starkt bidrar till försämrade möjligheter att göra seriösa upphandlingar där fokus är på just kvalitet, eftersom man nu inte längre får lov att göra så som vi med framgång har gjort (att inte tillmäta pris betydelse eller att jobba med golvpriser). Detta tycker vi är oerhört synd, då det drabbar både de upphandlande myndigheterna och alla hårt arbetande och seriösa leverantörer där ute. Överlag anser jag att många domar på senare tid, men även den svenska implementationen av direktivet, på olika sätt försvårar möjligheten för upphandlande myndigheter att göra innovativa upphandlingar med starkt kvalitetsfokus. Detta är en olycklig utveckling som inte gynnar någon, vare sig leverantörer eller nyfikna och intresserade upphandlande myndigheter som lägger mycket tid på att försöka skapa intressanta och seriösa upphandlingsunderlag. Jag följer med spänning och stort intresse hur Storbritanniens nya upphandlingslagstiftning, nu när man har lämnat EU, växer fram. Det lilla man har kunnat läsa om arbetet så här långt känns pragmatiskt och bra. Fram för ökad flexibilitet i upphandlingslagstiftningen och rättstillämpningen och täpp inte (säkerligen omedvetet) till/begränsa inte möjligheterna att jobba konstruktivt och seriöst med upphandling. Det gynnar ingen!
Det jag tror många missupfattar är att en lägstapris upphandling bara handlar om pris, i många fall innehåller dessa mängder av kvalitetskrav. Dvs det som upphandlas är efterfrågad kvalitet till lägsta pris..
I upphandlingar företaget jag jobbar på svarar vi på upphandlingardär det ställs 10-tusentals olika kvalitetskrav på bara produkterna (uppskattningsvis 35-45-tusen kvalitetskrav vid en varukorg med 1000 olika artiklar). Lägg där till krav på e-handel transporter service, mm, mm. Det vi svarar med är alltså vårt lägsta möjliga pris på den kvaliten. Att i ett sådant fall säga att det är för stort fokus på pris tycker i alla fall jag är missvisande, i grunden är det en kvalitet som upphandlas med ett tillhörande pris. Problemet här är snarare det stora arbete (kostnad) som krävs för att säkerställa kvaliten och lämna in anbudet. Att svara på en upphandling inom min branch kostar ca 300 000 – 400 000 kr, detta avskräcker nog många företag från att ge sig in i konkurensen. Tilldelas man inte avtalet är det pengar kastade i sjön.
Jan, tillåt mig småle. Du kan omöjligen ha missat detta, om du inte är helt nyutexaminerad. Vilken myndighet jobbar du på?
Jag har deltagit i upphandlingar sedan 1987 och dragit hem hundratals. Genom åren har jag lärt mig hur det går till i vekligheten hos både mindre byggare och de stora jättarna. Klart att det möjligen kan finnas ett och annat enstaka undantag som bekräftar regeln, men utan “vänner” på insidan, kommer du ingenstans.
Det finns alltid någon tjänsteman eller politiker som behöver hjälp med renovering, lägenhet åt anhöriga eller bekanta, gillar att sitta på VIP-läktarna och kolla på fotboll, åka på utlandssemester med sin familj, låna stuga i Åre eller på Öland, Ipads till barnen, valstugor, donationer till barnens idrottsföreningar, bitcoins, årgångsviner, middagar, klassiska bruna kuvert, osv.
Med “vännerna” kan du styra hur upphandlingen ska utformas, när den ska annonseras ut, hur lång anbudstiden ska vara, vilka skall-kraven ska vara, osv. Med “vännerna” får du också kontroll över utvärderingen, men det får inte vara för uppenbart eftersom upphandlingen då kan behöva avbrytas.
Till och med regeringen gör ju det när de får sms med smileys från Jacob Wallenberg som nu senast behövde lite hjälp med några miljarder till SAS.
Klart att det är fel, men det är den verklighet vi har.
Filippa har tyvärr rätt i sin dystra bild av verkligheten. Sverige är ett bananland när det gäller offentliga affärer. Bäst muta vinner. Har du inte beslutsfattarna på din sida får du inga affärer. Det går inte ens att vinna en markanvisning där högst pris vinner med det överlägset högsta priset, om du inte betalat “ansökningsavgiften”.
Jag startade ett fastighetsbolag för XX år sedan efter att ha köpt, renoverat och sålt ett antal bostadsätter med god vinst, för att i egen regi förvärva och bebygga fastigheter som vi sedan skulle hyra ut till privata och offentliga hyresgäster. I början gick det mycket trögt för mig samtidigt som det gick fantastiskt bra för mina konkurrenter, trots att jag hade minst lika bra förutsättningar som flera av dem, om inte bättre, eftersom jag genom en polsk byggfirma kunde bygga mycket billigare än konkurrenterna som använde lokala byggföretag. Genom det kunde jag betala avsevärt mer för tomterna som kommunen sålde genom markanvisningar. Men det hjälpte inte. Jag förlorade markanvisning på markanvisning med de mest konstiga motiveringar.
Jag förstod snabbt att det inte var priset det handlade om. När jag anpassade mig och lärde känna alla på Byggnadsnämnden, vann jag nästan allt och är idag en av de absolut största privata hyresvärdarna i en av Sveriges större städer.
I upphandlingsvärlden har både Jan och Filippa rätt. Det finns en del entreprenörer, oftast lokala mellanstora byggentreprenörer, där ute som anser sig ha rätt att vara kunglig hovleverantör till framför allt kommuner. De är på – på politiker och tjänstepersoner och de får uppdrag för att man vill / behöver främja det lokala näringslivet. Samtidigt ska det sägas att det finns upphandlande myndigheter där ute som står emot dessa anbud och dessa 0 kronor anbud som nämndes. Det är viktigt att poängtera att Jan också har rätt. En lägsta pris upphandling innehåller oftast en massa hårda skall krav som behöver uppfyllas och det är det som ska prissättas. Det kan jämföras med t.ex en flygresa som bokas på nätet. 1. När ska man flyga -i närtid eller
på långsikt? Hur många byten ska det göras – Ju fler byten desto billigare? I vilken klass vill man flyga? och så vidare. När man får alla svarsresultat som lever upp till dessa kvalitetskrav tar man väl inte den dyrare utan den billigaste – eller?
Vänder man på steken blir min fråga hur många leverantörer lever upp till kvalitetskraven? När det handlar om leveransen får man jämt höra, ni valde den produkten i upphandlingen men tyvärr har den utgått och nu erbjuder vi denna produkt den är inte riktig likvärdig , men nästan eller när man utvärderar leveranstid – vi vet att vi vann på grund av snabb leveranstid, men nu är det så att…..och därför kan vi inte leverera i tid. Vad i hela friden ska den stackars upphandlaren göra när leverantören lovar guld och gröna skogar till leveransdatum , men när leverans ska ske så får man kol levererat. Ibland utvärderas man på kvalitet , men man vet att leverantören levererar enligt lägsta pris. Till det kommer att utvärderar man kvalitetskriterier så kommer det en överprövning, eftersom det ena och andra var “otydligt”, eller en massa andra ursäkter, för att inte tal om alla överprövningar från befintliga leverantörer som förlorade en upphandling och som gör allt för att för att förhala kontraktsskrivning och därmed ser en möjlighet för fortsatta leveranser åtminstone under en lång överprövningsperiod.
Innan någon ger sig på LOU och myndigheter ska man nog se sig själv i spegeln som leverantör och fråga sig… Vad i h… gör mina branschkollegor som gör upphandlarna så förbannade att upphandlarna väljer lägsta pris som tilldelningsgrund.
Tyvärr är ofta en upphandlings kravställning orimlig i proportion till vad som ska levereras, många gånger förväntas en leverantör lämna material garantier i 5 års på material som normalt har en levnadstid på 2-3 år. Det pågår också en otrolig fokus på lägst pris men med en kravställning som egentligen är anpassad för ett kvalitativt utförande.
Det pratas där till nästan alltid från offentligt håll att man vill ha in fler anbud från små lokala parter men kravställningen, viten och ansvaret kan innebära en konkurs för en mindre aktör. Där till har ett branschledande företag inte en chans att lämna rimliga anbud då ett större bolags overhead kostnad inte ens täcks av ibland satta tak för timpriser.
Ett tips till 4:an ovan Jan A: Du ska inte vända dig till upphandlaren/inköparen som administrerar upphandlingen, du ska vända dig till verksamheten som brukar de varor som finns på avtalet.
Många kloka kommentarer i det här kommentarsfältet.
Min egen erfarenhet, efter 7 år som upphandlare, ger de flesta beställarorganisationerna inom myndigheterna underkänt.
Jag kan konstatera att flera av de upphandlande myndigheter jag arbetat med oftast inte har tid, resurser eller kompetens att genomföra riktigt bra upphandlingar.
Har aldrig råkat ut för mutor eller riktade uppdrag, däremot okunskap och oförståelse för det viktiga strategiska arbetet.
Inom snösvängen är det omöjligt att vinna utan att göra några gentjänster, som att under sommaren utföra diverse arbeten åt olika tjänstemän till kompispriser, om du inte har turen att vara den enda som lämnar anbud. Kommunala bolag är värst. Där räcker det sällan med kompispriser utan vill du ha jobb, måste du betala. Vi gav under åratal bort flera Thailandsresor per år för att få hantera soporna som skulle förbrännas. När vi fick en ny chef som inte gjorde det, gick jobbet till konkurrenten.
Samma gäller så klart också för andra upphandlingar av entreprenadtjänster. maskinarbeten
Tror inte att det nödvändigtvis måste vara upphandlare som är de som tar mutorna. De verkar tämligen ofta vilja göra rätt utan oftare att det är cheferna på de olika förvaltningarna.