En av de första upphandlingarna jag gjorde var av låssmeder åt ett fastighetsbolag. Tidigare hade avtalet upphandlats utan annonsering men i takt med att upphandlingsavdelningen hann med mer så kunde fler avtal upphandlas ”på riktigt”.
Med en liten referensgrupp på endast två personer och med tillgång till prislistor på lås och annan utrustning gick kravställningen smidigt och det blev enkelt att ställa anbudsgivarna mot varandra i pris.
Det var med huvudet högt jag presenterade vinnande anbud för politikerna, jag lyckades sänka priset med 15 procent!
Offentlig upphandling är ett otroligt effektivt verktyg för att ställa företag mot varandra. Företagen tvingas pressa priserna och skruva på befintliga lösningar för att vinna de åtråvärda kontrakten. Tanken är att vi därigenom ska få största möjliga utväxling av våra skattepengar och även uppmuntra innovation och schyst konkurrens.
Prispressen kan, och har i många fall, gått för långt. När leverantörerna har en fortsatt press på sig att sänka priserna men inte längre har några marginaler att skära i och där upphandlingarna inte ger utrymme för nytänkande får andra utgifter hittas och då ofta de anställdas löner. I somras hade sopbolagen i Stockholm sänkt priserna så pass att de behövde sänka lönerna för de anställda, vilket i sin tur ledde till strejk.
Det har kallats lägsta prisets tyranni. Denna osunda konkurrens som tvingar fram en lika osund marknad.
Det har lite med utvärderingskriteriet med samma namn att göra utan handlar mer om att inga ordentliga krav ställs på leverantören.
När inga krav på kvalitet ställs finns bara priset kvar att konkurrera med. Många bolag är väldigt beroende av det offentliga och för dem kan ett förlorat kontrakt innebära slutet. Bolagen har då inget alternativ annat än att pressa priserna, förr eller senare under vad de egentligen har råd med.
För att komma tillrätta med problemet med för låga löner vid utförandet av offentliga kontrakt ska vi ställa krav på arbetsrättsliga villkor. Man försöker alltså bekämpa symtomen av den osunda konkurrensen i stället för att gå till roten med sjukdomen. Den osunda konkurrensen kommer att bestå – men ska inte gå ut över de anställda.
Arbetsrättsliga krav ska bara ställas när de behövs. Behövlighetsbedömningen grundas i en helhetsbedömning för risken att upphandlingen leder till oskäliga arbetsvillkor. Helhetsbedömning ska bland annat ta hänsyn till villkoren för den personal som ska utföra arbetet, hur stor risken för snedvridning av konkurrensen är och om det är vanligt med oskäliga arbetsvillkor i den bransch upphandlingen avser.
Om vi tar bort den osunda konkurrensen och ser till att utföraren får vettigt betalt kommer den inte behöva sänka lönerna och behovet av att ställa arbetsrättsliga villkor försvinner.
Varför inte bota sjukdomen så att symtomen inte visar sig? Vi som upphandlar kan skapa schyst konkurrens på många olika sätt. Om vi ställer strängare och bättre krav och även satsar på uppföljning av dessa krav minskar konkurrensen då färre företag kan lämna anbud och priset blir då inte lika utslagsgivande.
Om upphandlingen delas upp i flera delar får fler vara med och dela på kakan. Att utvärdera på kvalitet ger också mindre utslag av priset.
Varför inte gå hela vägen och göra upphandlingen till fast pris och se till att konkurrensutsättningen bara sker mot kvalitet?
Det finns många knep att använda sig av för att bryta lägsta prisets tyranni.
Om vi botar sjukdomen försvinner symtomen. Då blir de arbetsrättsliga kraven obehövliga.
Gustav Knopp
jurist och upphandlingskonsult på Affärsconcept.
Tidigare jobbade han på Konkurrensverket.
Det är inte upphandlande myndigheters eller upphandlingslagstiftningens fel att vissa leverantörer tycker att det är rimligt att rent ut sagt fuska eller annars skarva med erbjuden kvalitét för att vinna offentliga kontrakt. Det handlar om moral och värderingar. Lägsta pris betyder ju fortfarande, lägsta pris utifrån att samtliga av de i upphandlingen ställda kraven uppfylls och att annan erforderlig lagstiftning efterföljs.
Jag håller med dig om att det enklaste sättet att råda bot på problemet är att kontrollera vad som levereras dvs. via uppföljning. Detta för att hitta fusket och utesluta leverantörerna från att fortsatt delta vid framtida upphandlingar. Det är viktigare än att ställa upp fluffiga utvärderingskriterier i t.ex. en låsupphandling för att vissa leverantörer ska kunna ta ut svängarna prismässigt.
Argumentet att konkurrensen medför att leverantörer _måste_ fuska för att vinna, faller på sin egen orimlighet. Dags att börja följa upp avtalen, säger jag.
“Att utvärdera på kvalitet ger också mindre utslag av priset.
Varför inte gå hela vägen och göra upphandlingen till fast pris och se till att konkurrensutsättningen bara sker mot kvalitet?”
Som framgår motsatsvis av 15 kap. 11 § p. 7 är det endast “utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer i företaget” hos tjänste- och byggentreprenörers som kan användas som utvärderingskriterier (jmf. “[…]förutsatt att kvalifikationerna inte ska utvärderas som tilldelningskriterium” sist i punkten).
Det följer även av praxis att utvärderingskriterier avseende anbudsgivare endast får anges för personal som ska utföra kvalificerade tjänster.
ALLA andra typer av “kvalitets”-krav på själva anbudsgivaren utgör kvalificeringskrav och hör inte hemma i utvärderingen. De är alltså otillåtna och grund för att upphandlingen behöver göras om. Detta kan förklaras med att utvärderingsvillkor endast får avse sådant som ha koppling till själva kontraktsföremålet och inte till anbudsgivaren.
Det går inte att tolka debattinlägget på annat sätt än att det förespråkar utvärderingskriterier som generellt anknyter till själva anbudsgivaren. Därför är det ganska uppseendeväckande att någon med sådant CV som debattören kommer med sådant regelöverträdande förslag.
Eller ha jag missat något?
Hej Jacob,
Det är sant att det inte är tillåtet att utvärdera utifrån kriterier som avser företaget generellt. Det finns dock möjlighet att utvärdera hur tjänsten ska utföras, t.ex. genom att utvärdera utsläppen från fordonen de ska använda för att hämta soporna eller hur de ska behandla soporna när de väl tas emot (för att fortsätta på sophämtningsexemplet).
Gustav Knopp