E-upphandling över gränserna är fortfarande en förhoppning snarare än en realitet. EU-kommissionen har räknat ut att det, runt om i de olika länderna, finns cirka 300 olika e-upphandlingssystem i drift.
Skillnaderna i exempelvis språk, design och säkerhetsfunktioner mellan dessa olika system försvårar e-upphandling över de europeiska landsgränserna. I ett försök till harmonisering har kommissionen just publicerat The Golden Book on e-procurement practices (pdf).
Denna genomgång av ett trettiotal av de största plattformarna bjuder på en lång rad tips om vad som är viktigt vid såväl systemdesign som användning. Och vilka fallgropar som bör undvikas.
Utvecklarna uppmuntras att tänka på användarvänlighet. System bör, utöver landets språk, även erbjuda engelska som en valmöjlighet. Stöd för standarder som CEN/BII och Peppol förbättrar interoperabiliteten. Att vara tydlig med kostnader och avgifter beskrivs som en självklarhet.
Till de sammanlagt 24 praktiska råden hör också att vid en eventuell registreringsprocess inte efterfråga landsspecifik information såsom organisationsnummer. Samma sak för automatiska kontroller av adress- och postnummeruppgifter som riskerar att diskvalificera företag som ännu inte finns representerade i landet.
Dessutom arbetar en expertgrupp, e-tendering expert group, med att ta fram en modell som ska underlätta e-upphandling. Denna rekommendation, som ska var färdig inom några veckor, riktar sig till såväl upphandlare som systemutvecklare.
Enligt EU-kommissionen kompletterar dessa båda projekt varandra. Den gyllene boken för fram goda exempel av idag medan expertgruppens arbete är mer framåtriktat.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer