Om flera anbud är exakt lika och inget annat urvalskriterium finns att tillämpa kan lottning användas som en sista utväg.
Varken lagtext eller förarbeten berör frågan om lottning, utan det har vuxit fram som en tillåten metod genom rättspraxis.
Ett färskt exempel där slumpen fick avgöra är Luleå kommuns upphandling av brandskyddskontroller. Anbuden bedömdes på sex krav och de två leverantörerna som deltog fick exakt samma poäng.
– Visst är det ovanligt, men det händer att det blir två som blir lika. Då blir det lotten som avgör, säger Daniel Granlund, inköpschef vid Luleå kommun till NSD.
Det finns dock ett viktigt krav för att det ska vara möjligt, förklarar Daniel Granlund.
– Vi hade skrivit i upphandlingsdokumentet att om vi inte kan utse en vinnare så avgörs det genom lottning. Hade det inte stått så hade vi inte kunnat lotta, säger han till tidningen.
Det där om att lottning måste anges är ett felaktigt påstående, det är inte vad som sägs i den praxis jag känner.
“Lottning behöver inte anges att det kan utföras: I den nu aktuella upphandlingen har upplysningar inte lämnats om att lottning skulle kunna komma att ske. Som framgått är emellertid lottning ett allmänt vedertaget förfarande för att utan olikbehandling avgöra utgången när lika fall står mot varandra. Det skulle därför föra för långt att kräva att myndigheterna i förfrågningsunderlaget uttryckligen skulle ha redovisat att lottning skulle komma att göras om övriga angivna urvalsmekanismer inte gav avsett resultat.” RÅ 2009:60