Måste bli fler fall om upphandlingsskadeavgift

Under de senaste åren har Konkurrensverket drivit i genomsnitt 21 fall i domstol och krävt upphandlingsskadeavgift för otillåtna direktupphandlingar av upphandlande myndigheter och enheter.

– Det måste bli fler fall om upphandlingsskadeavgift, säger Rikard Jermsten. Samtidigt får vi inte skygga för de stora frågorna som kräver mycket resurser att utreda.

Rikard Jermsten vill dock inte precisera något mål för hur många fall som verket bör kunna driva per år, utan nöjer sig med att det måste bli fler. Metoden för att driva fler mål ska vara att i de fall som drivs avgränsa sig till en specifik fråga och på så vis få mindre resurskrävande utredningar.

Konkurrensverket vinner i runda tal nio av tio mål som de driver om upphandlingsskadeavgift.

– Det är för högt, säger Rikard Jermsten. Vi måste bli bättre på att hitta fall som ligger nära gränsen för lagstiftningen och där våra fall kan hjälpa till att driva rättsutvecklingen framåt. Testar vi gränserna kommer vi inte att vinna lika ofta.

Som exempel på sådana fall nämner han samverkansformer vid entreprenader och om det är kommunen eller en enskild nämnd som är den upphandlande myndigheten

Den utdömda upphandlingsskadeavgiften har i genomsnitt varit 20 miljoner kronor per år, pengar som inte tillfaller Konkurrensverket utan hamnar rakt in i statskassan.

– Det är ingen siffra jag håller reda på. För oss är inte det centrala hur stor upphandlingsskadeavgiften blir, säger Rikard Jermsten.

Trots det vill Konkurrensverket höja den maximala nivån för upphandlingsskadeavgift från dagens tio miljoner kronor till det dubbla värdet. 

Det är bara en del av ett batteri av åtgärder som Konkurrensverket vill att regeringen beslutar om för att ge verket mer muskler.

Rikard Jermsten framförde sina förväntningar på regeringen under en presentation vid en nätverksträff med Juridiska nätverket för offentlig upphandling, som arrangerades av Vinge advokatbyrå. I Powerpoint-presentationen stod att en av förväntningarna var en “reformerad instansordning angående upphandlingsskadeavgifter”. Detta något diffusa uttryck innebär helt enkelt en förväntan om att Konkurrensverket på egen hand ska kunna besluta om upphandlingsskadeavgift, utan att ta omvägen via domstol.

Generaldirektören förväntar sig också att upphandlingsskadeavgift ska kunna utdömas vid fler upphandlingsfel än bara som idag vid otillåten direktupphandling. Han lade fram fyra områden som exempel där han vill se upphandlingsskadeavgift: efterannonsering, publicering av annons, dokumentationsskyldigheten vid köp över 100 000 kronor samt motivering när kontrakt inte delas upp.

Rikard Jermsten är övertygad om att regeringen inom kort, kanske redan i år, kommer med en departementsskrivelse med förslag kring verkets tillsyn. Om hans förväntningar blir uppfyllda vet han dock inte.

Rikard Jermsten avslutade sitt föredrag med det närmaste man kan komma kraftuttryck från en generaldirektör i tjänst: 

– Jag blir genuint förbannad över att kommuner har försäkringar mot upphandlingsskadeavgift. Ha gärna försäkringar mot skadegörelse, men inte mot en statlig sanktionsavgift. Lägg pengarna på att förbättra upphandlingen, inte på försäkringspremier.