När gäller inte tiodagarsfristen?

Angående tiodagarsfrist efter domstolsbeslut 16 kap § 10. Sista meningen står: ”rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla”. I vilka fall kan detta ske? Kan det gälla när en ansökan om överprövning dras tillbaka? Finns det exempel när Rätten beslutat att tiodagarsfrist inte skall gälla?

Frågan gäller beslut att tiodagarsfrist inte ska gälla, vilket regleras i 16 kap. 10 § LOU. Denna situation är en annan än den som gäller beslut om att en förlängd avtalsspärr inte ska gälla, vilket regleras i 16 kap. 8 § LOU. Nedan kommer jag att hantera båda dessa frågor. Observera att om rätten upphäver en förlängd avtalsspärr inträder ingen tiodagarsfrist.

Av regeringens proposition 2009/10:180 om nya rättsmedel på upphandlingsområdet framgår följande.
”Möjligheten att förordna att tiodagarsfristen inte ska gälla är därför avsedd att användas i undantagsfall och med stor försiktighet. Situationen kan jämföras med de överväganden som görs när rätten avslår ett yrkande om ett interimistiskt beslut.” (sidan 127.)

Vad gäller frågan om interimistiskt beslut finns följande angivet i propositionen.
”Om en ansökan om överprövning som har kommit in till förvaltningsrätten inte uppfyller de formkrav som ställs på en överklagandehandling, exempelvis vad gäller egenhändigt undertecknande, kan domstolen kontakta leverantören för komplettering och domstolen har även möjlighet att förelägga leverantören att komplettera sin ansökan vid äventyr av avvisning. Med hänsyn till upphandlingsmålens karaktär är det naturligtvis viktigt att tidsfristen för komplettering är kort. Detta torde göra sig gällande redan i dag, men blir särskilt viktigt mot bakgrund av att en inkommen ansökan om överprövning automatiskt utlöser en förlängd avtalsspärr. Om domstolen har anledning att tro att leverantören exempelvis undanhåller sig delgivning av föreläggandet i syfte att fördröja processen och ansökan om överprövning uppenbarligen saknar grund finns möjligheten för domstolen att upphäva den förlängda avtalsspärren, se nedan.” (sidan 123)

”Möjligheten att upphäva en förlängd avtalsspärr bör därför användas endast i undantagsfall och med försiktighet. Upphävande torde, vilket Kammarrätten i Sundsvall har varit inne på, som huvudregel ske på yrkande av part (jfr Regeringsrättens dom den 13 november 2009 i mål nr 7287-08).” (sidan 125)

Det står klart att domstolen bara i undantagsfall får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla. Vad jag känner till har rätten ännu inte beslutat att tiodagarsfristen inte ska gälla och eftersom propositionen överlämnar till praxis att tolka frågan är det fortfarande oklart exakt vilka situationer som skulle kunna bli aktuella.

En situation som skulle kunna innebära att domstolen förordnar att tiodagarsfristen inte ska gälla är exempelvis den som beskrivs i propositionen att ansökan om överprövning uppenbarligen saknar grund. Att en ansökan om överprövning dras tillbaka skulle kunna vara en annan situation där domstolen kan förordna att tiodagarsfristen inte ska gälla. Dock anser jag att det är osäkert om domstolen kommer att förordna att tiodagarsfristen inte ska gälla. Det är ett undantagsförfarande och enligt propositionen borde det krävas att parten yrkar att tiodagarsfristen inte ska gälla.

I 16 kap. 8 § LOU finns en bestämmelse som anger att rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla. Denna regel kräver ett beslut av domstolen efter att en ansökan kommit in under avtalsspärren och en förlängd avtalsspärr löper. Denna bestämmelse tar sikte på ogrundade ansökningar som tidigare, på de interimistiska beslutens tid, motsvarades av avslagsbeslut på interimistiska yrkanden. Dessa förkom emellanåt och jag anser att även denna bestämmelse ska kunna användas i solklara fall. Jag vet inte om bestämmelsen över huvud taget har använts.

Läs övriga frågor och svar om avtalsspärr här.