Flytt är en klassisk ”svartbransch” och därför såg jag i en upphandling ett annorlunda skallkrav: anbudsgivare skulle ha egna personalkostnader på minst 65 procent av bolagets totala omsättning.
Men skallkravet överlevde inte många dagar. Det som är mest skrämmande i ett sådant här skallkrav är att upphandlaren inte har gjort någon som helst förstudie av hur branschen ser ut – och vad man verkligen efterfrågar i upphandlingen.
När det blev dags för frågor och svar protesterade flyttföretagen – som inte sällan utför uppdragen med hjälp av partner för exempelvis magasinering och godstransporter.
När en potentiell anbudsgivare ifrågasätter ett skallkrav har upphandlaren valt att förändra förfrågningsunderlaget och tagit bort kraven allt eftersom de har ifrågasatts. Det bör kanske ses som anmärkningsvärt.
Att ställa krav på lönekostnader kontra omsättning borde vara ett krav, men det måste vara rimligt. Och framför allt måste de potentiella anbudsgivarna få en möjlighet att redovisa sin omsättning, vilket skulle kunna ge en bild av hur stor kostnaden borde vara.
Hoppas en dag att en upphandlande kommun gör en förstudie och tar fram alla parametrar som krävs för att uppfylla kommunens behov. Och att upphandlaren sätter sig med de branschorganisationer som finns, S3F och SMF, och sätter en prislista redan från början som är rimlig för leverantörer och upphandlande instans, och sedan låter potentiella leverantörer välja om de vill ha avtal eller inte.
I utvärderingen ska kvalitet, miljö och personalhälsa styra rangordningen. Låt fyra, fem leverantörer få avtalet med avropsordning, där det gäller för ettan att leva upp till det den har vunnit på, annars flyttas ettan ned till sista plats och snällt får vänta på att de andra gör bort sig.
Det lär väl vara föga troligt, eftersom tvåan då vet att avtalsansvariga menar allvar. Alltså inte som i dag då den avtalsansvariga rycker på axlarna och låter leverantören göra precis som den vill, vilket vi sett ske i många år nu, med till exempel SKL Kommentus Inköpsscentral.
Ofta krävs det investeringar av fordon för att kunna uppnå de miljökrav som ställs. Därför bör ramavtal vara längre än i dag. Fyra plus två år vore en lämplig längd. Då har vi möjlighet att som etta i avtal anpassa fordonsflottan för det avtalet.
Skulle detta ske är det min största övertygelse att kund och leverantör kan bygga upp en relation där kunden får det den förutsatt, och leverantören får en dräglig tillvaro utan att behöva fuska, eller utsätta sin personal för hälsoproblem.
Tack för ordet, från en less flyttgubbe.
Rickard Biguet på flyttbolaget Rexab
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer