”Risk för ett a- och ett b-lag”

De senaste åren har hållbarhet blivit en allt viktigare del i många upphandlingar. Det är självklart glädjande, men samtidigt är det inte läge för inblandade parter att slå sig för bröstet – det finns en hel del kvar att göra.

Många aktörer, både offentliga och privata, använder i dag existerande redskap för att genom upphandlingen påverka världen till det bättre. Att redskapen finns är bra, likaså att kännedomen om dem ökat. Samtidigt ser vi tydligt hur glappet mellan dem som har resurser nog att kunna ställa krav och de som saknar tillräcklig kunskap och inte har resurser att anskaffa den ökat enormt.

Även om det finns brister bland större aktörer också, är det ofta mindre organisationer som hamnar i den sistnämnda kategorin.

Det i sig är inte förvånande. Givet att upphandlingsprocessen är komplex till sin natur krävs det en hel del för att ta fram tillräcklig kravställning för att kunna möta organisationens behov. Att lägga till krav på hållbarhet, miljö och mänskliga rättigheter ovanpå det kostar både tid och energi – resurser som inte alltid finns att tillgå internt.

Viljan kan finnas där, förståelsen för vad som kan – och kanske borde – göras finns ofta också. Men när resurserna inte räcker till spelar det mindre roll.

Att det ser ut så här i upphandlingssfären är beklagligt. Organisationer som EPEAT och TCO har gjort ett gediget arbete för att göra det enklare att skapa en tydlig kravställning som möter hårda hållbarhetskrav. Dessutom har Upphandlingsmyndigheten en rad hållbarhetskriterier att följa.

Vad vi borde göra är att följa dessa certifieringar och kriterier bättre. Skriv in dem som krav! Upphandlingen är ett fantastiskt redskap som rätt hanterat har möjlighet att driva den tekniska utvecklingen framåt och samtidigt bidra till mindre utsläpp och bättre materialval. Bland mycket annat.

Vad vi måste göra är att samarbeta mer inom it-branschen och hjälpa de aktörer som inte har tillräckligt med resurser för att skaffa kunskap om området. Här behöver vi alla bli mer transparenta i våra processer; Lära ut till dem som inte kan och berätta mer hur din organisation klarade av att ställa om till hållbara upphandlingar. Samarbeta tätare redan under planeringsstadiet så att kravställningen blir tydlig och effektiv.

Lyckligtvis händer det saker i takt med att politiker förstår allvaret. Däribland genom de 17 globala mål för hållbar utveckling i Agenda 2030, som FN:s medlemsländer kommit överens om att nå innan 2030. Tanken är att upphandlingen och den offentliga affären ska utgöra en grund för Agenda 2030.  

Positivt så men än är det en bit kvar dit och vårt klimat och vår omvärld kan inte vänta.

Om inte vi inom branschen själva tar aktiva kliv riskerar vi att under de kommande åren dela in oss i ett a- och ett b-lag. De stora organisationerna får fortsatta möjligheter att aktivt arbeta för hållbarhetsfrågor medan de mindre får allt svårare att följa med i utvecklingen. Ett sådan differentiering leder inte till något positivt – snarare skadar det upphandlingen eftersom det blir allt svårare för dem utan resurser att komma ikapp.

Och framför allt: I slutänden får det allvarliga effekter på de omvärldsproblem vi genom upphandlingen försöker motverka. 

Katarina Kenne
Hållbarhetsansvarig på Dell