Vi kan inte annat än instämma i mycket av det som Tomas Hansson, vd Samtrans Omsorgsresor, och Emma Forsberg, biträdande chefsjurist, Nobina framför i en debattartikel i Upphandling24 den 27 november. Det finns all anledning att säkerställa att det kvalitativa innehållet höjs för särskilda persontransporter.
Som verksamma inom anropsstyrd trafik ser vi också hur både beställare och resenärer uttrycker en allt större oro för – och i viss utsträckning missnöje med – en över tid sjunkande kvalitet i transporten. Och visst är det så att ett ensidigt fokus på låga kostnader från den upphandlande partens sida riskerar att betalas med sämre kvalitet.
Men vi vet också att många regioner och kommuner lägger allt större fokus på kvalitetskrav i sina upphandlingar för att motverka detta.
Det som är oroande är den potentiellt onda cirkel som följer av detta: Lägre kostnader i anbuden försvårar för trafikföretagen att leverera kvalitet och det leder till mer detaljerade kvalitetskrav i upphandlingarna vilket i sin tur leder till högre kostnader för kontroll och uppföljning.
Risken är att allt mindre av den totala kostnaden hamnar på resan, alltså själva tjänsten att säkerställa att individer med särskilda behov kan komma ut i samhället, och att relativt sett allt mer av totalkostnaden i stället hamnar på kommunal/regional byråkrati för att följa upp och kontrollera.
Vad kan man då göra åt detta problem? Vi ser ett antal bitar till lösningspusslet:
Det första är att lägga fokus på inte bara kostnaden för själva transporten utan också på overheadkostnaden per resa. Om transporten sjunker i pris samtidigt som byråkratin ökar för varje resa är det något som inte stämmer.
Vi har låtit undersöka saken och kan se att overheadkostnaden per resa inte bara varierar stort mellan regioner – utan att den i många fall dessutom ökad dramatiskt under det senaste decenniet. Särskilt för de regioner som valt att plocka hem ett antal tjänster i egen regi, vilket drivit upp kostnaderna.
Denna kostnad måste oundvikligen betalas och det finns bara tre sätt: mindre pengar läggs på själva resorna, skattebetalarnas kostnad ökar eller den egenavgift som resenärer betalar höjs. Inget av dessa är eftersträvansvärt!
Det andra är att kommuner och regioner ändrar sitt sätt att upphandla: externa experter på transportlogistik och beställning kan agera tredje part och ”konsult” när kriterierna för en transportupphandling skrivs.
På så sätt kan den offentliga upphandlaren säkerställa att organisatoriska och tekniska krav anpassas till vad erfarenheten säger ger bäst kvalitet med resenärens behov i fokus.
Vilka är de vanligaste felkällorna? Vilka tidigare krav har varit suboptimerande? Om man säkerställer att de kvalitativa kriterierna är optimala är det rimligt och bra att kostnaderna styr bland de som kvalificerar sig. Det leder under drift till lägre kostnad för administration, kontroll och felhantering.
Det tredje är att utnyttja de tekniska lösningar som finns både för beställning, trafikledning och kontroll. De må vara svåra och dyra att utveckla på egen hand för en kommunal byråkrati, men det finns tjänsteleverantörer som tillhandahåller existerande lösningar för alltifrån digital fordonsbesiktning och språkutbildning, till beställningslösningar för vårdpersonal och oberoende trafikledningslösningar.
Låt tekniken vara en del av lösningen – och kräv utveckling av den som är satt att hantera den löpande, vardagliga kontakten med utföraren av transporten. Detta kan och bör regleras avtalsmässigt mellan den ansvariga förvaltningen och beställningscentralen.
Det fjärde är att tydliggöra rollerna. Som beställare av anropsstyrd trafik har man en starkare position om man separerar transporter från beställningscentraler och upphandlar dem separat.
Uppstår kvalitetsproblem är man som beställare då oberoende från bägge leden. Uppstår tvister om ansvar för brister kan man avdöma dem. Och man sätter inte sina upphandlade parter i en onödig beroendeställning (annat än som avtalsslutande part), vilket man riskerar att göra om man som upphandlare har två av de tre rollerna snarare än att bara vara upphandlande part.
Sjunkande kvalitet i transportledet riskerar att drabba samhällets allra mest utsatta: de som är beroende av särskilda persontransporter för att kunna ta sig till arbetet, till vårdcentralen och till familj och vänner.
Vi kan inte låta politisk ovilja stå i vägen för lösningarna, särskilt inte då lösningen kan leda till både bättre kvalitet och en lägre totalkostnad. Detta är särskilt viktigt när kommuner och regioner blickar fram mot fler år av lägre skatteintäkter och ökade kostnader till följd av pandemin. Låt oss hitta lösningarna tillsammans.
Björn Falk
vd
Martin Andersson,
marknadschef,
DRT Solutions
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer