– Riktlinjerna gjorde det möjligt att effektivt och snabbt köpa materiel inom hela Europa och globalt. De ökade också flexibiliteten hos medlemsländerna vid köp av medicinska förnödenheter. Exempel på det är direktavtal, korta tidsramar och innovativa lösningar för att få tag i materiel, berättar Brigitte Pircher som är docent i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet.
Hon pekar på att riktlinjerna var så flexibla att det kan resultera i ökad korruption.
– Data från EU-kommissionens databas med anbud som jag har analyserat visar att risken för protektionism och politisk korruption kan öka. Särskilt i östra och södra Europa har en trend med en enda anbudsgivare i upphandlingar ökat starkt under de senaste 15 åren, liksom direktavtal utan utlysningar. Båda är indikatorer på korruption.
Brigitte Pircher betonar samtidigt att Sverige och flera andra EU-länder står emot utvecklingen men att det finns en risk med ökade skillnader inom EU kring hur medlemsländerna implementerar och tillämpar riktlinjerna för upphandling.
– Ett exempel kan vara att vissa medlemsländer strävar efter att främja miljökriterier som föreslagits av EU. Samtidigt kan andra länder använda kriterierna för att gynna vissa företag och branscher ”bakvägen”. Denna dolda protektionism har potential att skada den europeiska inre marknaden som helhet. Detta skulle innebära att EU:s mål undergrävs i praktiken – och därigenom gradvis unionens legitimitet.
Brigitte Pircher har presenterat sin analys i en forskningsartikel. På Linnéuniversitetet leder hon en del av forskningsmiljön för Europastudier med bland annat ett projekt gällande den strategiska användningen av offentlig upphandling.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer