Domen från tidigare i sommar (Förvaltningsrätten i Karlstad, mål 2785-22) biföll ansökan från Konkurrensverket om att det handlar om en otillåten direktupphandling och myndighetens yrkade avgift på 1 290 000 kronor.
Region Värmland hoppas nu på prövningstillstånd i Kammarrätten.
Målet gäller presentkort till de regionanställda med ”laddning” av 2 000 kronor per kort.
Region Värmland tecknade avtal med sju olika köpmanna- och cityföreningar i Värmland utan föregående annonsering.
Konkurrensverket ansåg att presentkortens värde skulle beräknas till minst 18 miljoner kronor med själva gåvans värde inräknad.
Region Värmland hävdar att så kallade benefika transaktioner enligt gåvorätten inte ska omfattas av LOU och att avtalens värde då endast är 240 000 kronor i förmedlingsavgifter.
I överklagan till Kammarrätten i Göteborg menar Region Värmland att Förvaltningsrätten inte gjort en självständig bedömning av den upphandlande myndighets direkta ekonomiska intressen och att domstolen ”i stor utsträckning bortsett ifrån gällande rätt”.
”Regionens huvudargument i målet är att gåvosummorna som presentkorten laddats med inte omfattas av LOU då gåvovärdet saknar direkt ekonomiskt intresse för regionen.”, framhållet regionjuristen Joséphine Slotte i överklagandet.
Känns som att själva inköpet i sig med lätthet kan jämföras med upphandlingar där inbyte tillåts. Jmf. t.ex. en upphandling där en ny maskin ska köpas men där leverantören åtar sig att köpa UM:s tidigare begagnade maskin. Det normala är att beräkna mellanskillnaden som den UTåt gående summa som utgör inköpsvärdet.
När det kommer till värdet på de produkter och tjänster som kan köpas genom presentkorten torde det gå att analogisera till löner och förmånsbeskattningsregler. Om presentkorten ska förmånsbeskattas ska värdet räknas som personlig lön, inte som inköpta varor eller tjänster a’la skrivbordsstol, mobiltelefon, eller skärm som medarbetaren använder i sin tjänsteutövning. Lön till anställda är naturligtvis undantaget LOU.
Regionen borde fått rätt i prövningen.
Regionen köper och betalar 2000kr per presentkort oavsett hur det används.
Klockren beställare och leverantör.
Inköpsvärdet gäller och har inget med förmånsbeskattning att göra.
Hur dom anställda använder presentkortet har inte med saken att göra. Förmånsbeskattning är en fråga för Skatteverket och den anställde.
Nja. På sin höjd köper de en förmedlingstjänst för enskilda anställda. Förmedlingsarvodet ska definitivt jämföras med beloppsgränserna men i övrigt levereras inte någon produkt för regionen och leverantören erhåller inte de 2000 kr som sätts in som ett plusnetto. Jämför hellre kortet som ett etui för enskilda anställdas förmåner.
Transaktionen pengar mot produkt uppstår först när de anställda enskilt realiserar sin förmån genom att välja ut en leverantör hos vilken pengarna på kortet används till att köpa varor eller tjänster.
Dom har fortfarande köpt presentkort för 2000kr styck.
Det värdet ska ställas mot tröskelvärdet och en annonseringsplikt inträder.