Granskningen har pågått sedan i höstas och totalt har 50 upphandlande myndigheter synats.
Gemensamt för 36 av dem är att de nu, enligt Konkurrensverkets formulering i respektive tillsynsbeslut ”förtjänar kritik för sitt agerade”.
I Upphandlingsmyndighetens fall har Konkurrensverkets utredning sin grund i en notering att flera av dess upphandlingar under 2021 och -22 inte hade efterannonserats.
Konkurrensverket har sedan funnit att Upphandlingsmyndigheten missat att i tid efterannonsera en upphandling om systemstöd för frågeservice, som hade ett värde av 930 000 kronor.
Av de 36 upphandlande myndigheter som får kritik är 13 allmännyttiga bolag som ägs av kommuner. Tillsynskritik riktas också mot 7 statliga myndigheter. Samtliga beslut går att ta del av via Konkurrensverkets webbplats.
Estrid Faust har varit projektledare för granskningen:
– De brister vi har sett i vår granskning ser ut på olika sätt. I vissa fall handlar det till exempel om bristande rutiner eller okunskap om att efterannonsering ska ske, eller att man lagt ut upphandlingar på konsulter som missat att efterannonsera, säger hon i en kommentar på Konkurrensverkets webbplats.
Myndigheten genomförde en granskning av efterannonseringar även 2017 – sedan dess har kraven på efterannonsering utökats.
– Vi vill sprida kunskap om skyldigheten att efterannonsera. Målet har varit att den ska bidra till att upphandlande myndigheter säkerställer sina interna riktlinjer för efterannonseringar av upphandlingar, både att riktlinjer finns och att de efterlevs, säger Estrid Faust om granskningen.
Konkurrensverket missar skogen för träden. Majoriteten av alla efterannonser i Sverige uppfyller inte lagkraven oavsett om den upphandlande myndigheten har gjort rätt eller inte. Anledningen till detta är att den marknadsledande aktören för registrerade annonsdatabaser, Mercell, inte publicerar efterannonser på ett korrekt sätt. De riktiga efterannonserna döljs bakom betalväggar och det är endast en kraftfullt beskuren version av efterannonsen som kan nås öppet och publikt. Det finns även en begränsning om hur många av dessa öppna efterannonser som man kan läsa innan man som användare stängs ute ur systemet.
Är det bara jag som vill veta vilka de 14 upphandlande myndigheterna, som har gjort rätt och efterannonserat, är?
Efterannonseringsinstitutet är ett typexempel på regler skapade för reglernas skull. Byråkrati som syftar till att upprätthålla och sysselsätta en byråkratklass. EU:s krav på efterannonsering i offentlig upphandling innebär en onödig administrativ börda som helt saknar praktisk nytta för upphandlande myndigheter och enheter med begränsade resurser. Leverantörer använder knappast efterannonser som ett strategiskt verktyg för att öka sina affärer. Eller kanske någon kan visa att så är fallet? Informationen publiceras först efter att avtalet ingåtts, vilket inte ökar konkurrensen men istället riskerar att exponera leverantörers affärshemligheter och minska deltagandet i framtida upphandlingar. Det är redan visat av EU:s revisionsrätt, men genom att detaljstyra medlemsstaternas upphandlingsregler upprätthåller EU ett stelbent system som hämmar effektivitet och konkurrens, utan att leverera den transparens det utlovar. Det främjar dessutom framväxten av oligopolmarknader.