Underkänner coronasamordning

Riksrevisionen har granskat statens insatser för att säkra tillgången på personlig skyddsutrustning till regioner och kommuner under coronapandemin. 

Den övergripande slutsatsen är att regeringen och myndigheterna inte har säkrat tillgången på ett effektivt sätt.

– Regeringen och ansvariga myndigheter har varken ställt tydliga krav på bered­skaps­lager eller erbjudit vägledning om hur de ska byggas upp, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Först i mitten av mars 2020 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att säkra varuförsörjningen i vården och omsorgen. 

I det läget var bristen redan ett faktum samtidigt som förbrukningen ökade kraftigt, och bara begränsade mängder skyddsutrustning fanns att köpa till höga priser.

– Socialstyrelsen kompletterade delvis glappet mellan huvud­männens egna inköp och deras behov. Men Arbets­miljö­verkets snabbspår, som tillgänglig­gjorde stora mängder godkänd skydds­utrustning, dröjde och Social­styrelsen kunde inte dra nytta av det för sina inköp när behoven var som störst, säger Henrik Segerpalm, projektledare för granskningen.

Riksrevisionens sex rekommendationer

• Regeringen bör förtydliga förväntningarna på myndigheternas förmåga att agera proaktivt genom att komplettera de grundläggande principerna för krisberedskapen med en handlingsprincip.
• Regeringen bör ge Arbetsmiljöverket och Folkhälsomyndigheten i uppdrag att tillsammans se över sina respektive uppdrag i syfte att skapa förutsättningar för en effektiv samverkan vid en kris.
• Regeringen bör säkerställa att Socialstyrelsen ges möjlighet att inhämta information om regionernas och kommunernas beredskapslager av sjukvårdsmaterial.
• Regeringen bör förtydliga i vilka lägen Socialstyrelsen ska bistå med resurser till regioner och kommuner.
• Regeringen bör överväga att ge Socialstyrelsen i uppdrag att, tillsammans med Försvarets materielverk, skapa en funktion för nationella inköp av sjukvårdsprodukter, såsom skyddsutrustning, som kan träda in och säkerställa hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens behov av sådana produkter i händelse av globala bristsituationer eller kriser.
• Socialstyrelsen bör stärka stödet till kommunala hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens beredskap. Det bör ske genom ett långsiktigt samarbete med länsstyrelserna.