Undvik Kalle Anka-pengar och glädjebesparingar

Vi har många diskussioner internt på vårt företag avseende våra ”cost avoidance”-besparingar. Det är rätt jobbigt. Ska vi skrota dessa?

Svar

Detta är en evig diskussionsfråga i många organisationer. Ska ”cost avoidance” få mätas eller ej? Är det en besparing eller är det inte det?

Jag är generellt för en konservativ inställning till hur kostnadsbesparing beräknas och mäts, framförallt, för att förstärka trovärdigheten av inköpsavdelningens arbete och undvika att kalle-anka-pengar och glädjebesparingar tas med.

Jag har varit inköpschef i en organisation där vi enbart fick mäta hårda besparingar (och inga ”cost avoidance”). Jag tycker inte det var optimal situation utan förordar att inköpsavdelningen få ta med ”cost avoidance”.

Varför? ”What gets measured gets done” (Jack Welch, VD General Electric). Det vill säga får vi inte mäta och tillgodogöra oss det mervärde vi levererar när vi arbetar med ”cost avoidance”, så bör vi helt enkelt sluta att arbeta med detta. Då arbetar vi inte längre med att få ned kostnadsökningar som leverantörer begär (och där vi i slutändan hamnar på +/-0) eller dröjsmålsräntor/viten etc som dyker upp där vi erfarenhetsmässigt vet att vi kan förhandla bort dessa. Min erfarenhet är att när du kontrar med detta scenario så brukar den som tar upp ”cost avoidance” frågan backa då man vill att inköp arbetar med dessa frågor.

Det är dock viktigt, tycker jag, att ni särredovisar ”cost avoidance” så att det tydligt framgår i er besparingsrapportering vad som är vad.