Det menar Skånetrafiken och Västtrafik. De både kollektivtrafikmyndigheterna väljer därmed en annan väg än SL (Region Stockholm) som i sina bussupphandlingar ratar fordon med tillverkning i vissa länder.
Enligt kritikerna riskerar hårdare krav på social hållbarhet att slå mot konkurrensen och fördyra övergången till eldriven trafik. Volvo, med delar av sin tillverkning i Egypten, bedöms exempelvis inte leva upp till SL-kraven för sina bussar.
Skånetrafiken och Västtrafik har valt en till synes mjukare linje där produktion i högriskländer inte ”rödflaggas” per automatik
På så sätt tror företagen att de både kan skärpa ambitionerna för social hållbarhet och bibehålla konkurrensen.
– Om anbudsgivare avser använda fordon som är tillverkade under förhållanden där det finns hög risk för brott mot mänskliga rättigheter kräver vi att anbudsgivaren kommer in med handlingar som bevisar motsatsen. Det kan exempelvis vara rapporter från revisioner som har utförts på plats av oberoende aktörer som har kunskap om de aktuella riskerna, säger Åsa Hedman, hållbarhetsansvarig på Skånetrafiken, till Bussmagasinet.
Högriskländer är sådana som av den fackliga organisationen Ituc har klassificeringen 4, 5 eller 5+.
– Om produktion sker i ett sådant land ska trafikföretagen komma in med revisionsrapporter som visar att så inte är fallet. Det finns också krav på hur revisionen ska genomföras för att säkerställa transparens och objektivitet, säger Hanna Björk, hållbarhetschef på Västtrafik, med klargörandet:
– Produktion kan ske i högriskländer under förutsättning att det i just den aktuella produktionen inte finns risk för brott mot mänskliga rättigheter.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer