En leverantör har möjlighet att, inom ramen för en överprövningsprocess, framställa yrkande om edition. I korthet innebär ett domstolsbeslut om edition i överprövningsärenden att en upphandlande myndighet/enhet (eller anbudsgivare) som innehar handlingar, där det finns uppgifter som kan antas ha betydelse som bevis i målet, ska lämna handlingarna till domstolen. Domstolen kan härefter beakta aktuella uppgifter i handlingarna vid sin bedömning i målet. Bestämmelser om edition finns i 20 § förvaltningsprocesslagen, med hänvisning till 38 kap. rättegångsbalken.
Möjligheten till edition är mycket viktig, inte minst eftersom det ofta är den sista utvägen för en leverantör som utnyttjat de möjligheter som ges i 9 kap. 10 § LOU/LUF (dvs. att få upplysningar om de relativa fördelarna med det vinnande anbudet mm.) samt tryckfrihetsförordningen/offentlighets- och sekretesslagen (i enlighet med offentlighetsprincipen). Några exempel på situationer där editionsmöjligheten blir väsentlig är när ett anbud inte lämnas ut av en upphandlande myndighet/enhet som inte omfattas av offentlighetsprincipen, eller när delar av ett anbud inte lämnas ut av en upphandlande myndighet p.g.a. att sekretess föreligger för vissa uppgifter i anbudet.
Vår erfarenhet, och säkerligen många andras, är dock att det är svårt att få domstolar att bifalla editionsyrkanden. Vad detta beror på är i vissa fall oklart.
Inledningsvis ska konstateras att även om uppgifterna i fråga inte har kunnat fås ut med stöd av offentlighetsprincipen, ska detta inte försvåra möjligheterna till edition (bortsett från vissa specifika undantagsfall). Tvärtom är det ofta i de fall där det inte varit möjligt att få uppgifter utlämnade, som behovet av edition är som störst. Det ska också påpekas att ett editionsbeslut innebär att aktuella handlingar ska lämnas till domstolen. Det innebär inte automatiskt att den leverantör som begärt edition får ta del av handlingarna. Om den leverantör som yrkat edition också begär att handlingarna ska lämnas ut till leverantören, ska en särskild sekretessprövning göras av domstolen.
Editionsbedömningen ska avse frågan om den begärda handlingen har bevisvärde i målet. Bevisvärdet behöver inte vara särskilt högt för att förutsättningar för edition ska föreligga, och det räcker med att uppgiften kan antas ha detta bevisvärde. Yrkandet behöver heller inte nödvändigtvis avse en viss angiven handling; i många fall har leverantören av naturliga skäl inte vetskap om en viss handling med det aktuella innehållet faktiskt finns eller inte.
Ett avslag av ett editionsyrkande kan naturligtvis ha goda skäl. Om yrkandet inte är tillräckligt precist och tydligt utformat kan det finnas skäl att avslå yrkandet på denna grund. Vidare måste handlingen i fråga ha bevisvärde för en omständighet, som kan leda till framgång i målet för den part som begärt edition (vanligtvis leverantören). Till följd härav finns det inte förutsättningar att bifalla ett editionsyrkande, om leverantörens ansökan om överprövning ändå ska bifallas. Detta kan t.ex. vara fallet när ett editionsyrkande framställs avseende en del i vinnarens anbud som ska visa att en skall-kravsbrist finns, men där en rättelse ändå inte kan bli aktuell eftersom en brist i det konkurrensuppsökande skedet medför att upphandlingen måste göras om. Även om ett avslag är korrekt är det viktigt att domstolarna motiverar detta beslut. Det kan tilläggas att ett avslag på ett editionsyrkande inte kan överklagas särskilt, utan endast i samband med överklagande av domen.
Vår erfarenhet är att yrkanden om edition i många fall avslås utan att grund härför föreligger. Ett felaktigt avslag på ett editionsyrkande kan medföra att uppgifter, som skulle visat att en upphandling genomförts i strid med LOU/LUF, inte kan beaktas i målet. Vi anser att det är högst väsentligt att domstolarna gör en noggrann prövning av yrkanden om edition.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer