- Fakta i målet
Västtrafik upphandlade anropsstyrda resor genom ett öppet förfarande enligt LOU. Avtalstiden var fem år. Mycabtravel Scandinavia (”Mycabtravel”), som inte lämnat anbud i upphandlingen, ansökte om överprövning och yrkade att upphandlingen skulle göras om. Mycabtravel menade att avtalet utgjorde ett ramavtal och att avtalstidens längd därför stred mot LOU.
Enligt förfrågningsunderlaget beräknades den totala volymen – baserat på statistik för tidigare år – uppgå till 1,7 miljoner resor per år. I upphandlingen garanterades 2000 restimmar per bil. Ungefär 140 bilar omfattades av denna garanti.
Förvaltningsrätten avslog ansökan. Mycabtravel överklagade till kammarrätten, som meddelade prövningstillstånd.
- Domstolens bedömning
Kammarrätten konstaterade inledningsvis att förfrågningsunderlaget innebar att drygt 280 000 timmar garanterades, och att den totala volymen inom avtalet beräknades uppgå till ungefär 765 000 timmar. Kammarrätten fann att den del som inte var garanterade utgjorde avrop från ett ramavtal. De kontrakt som upphandlingen avsåg bestod således av både vanliga avtal och ramavtal.
För att avgöra om reglerna om ramavtal var tillämpliga ansåg kammarrätten att den så kallade överviktsprincipen skulle tillämpas. Eftersom de garanterade volymerna var lägre än den del som utgjorde senare avrop (280 000 respektive 485 000 restimmar) var reglerna om ramavtal tillämpliga.
Nästa fråga som kammarrätten hade att ta ställning till var huruvida det förelåg särskilda skäl för en längre avtalstid än fyra år. Kammarrätten uttalade att, för att tillåta en längre avtalstid ån fyra år på grund av stora investeringar med lång avskrivningstid, det måste krävas att inget annat vore ekonomiskt försvarbart eller att detta krävs för att inte hämma konkurrensen på marknaden.
Fordonen i upphandlingen hade visserligen en avskrivningstid överstigande fyra år, men kammarrätten ansåg att skillnad mellan fyra år och fem år i löptid är av mindre betydelse för anbudsgivarna. För investeringar i utbildning var det inte visat att denna investering blev onyttig när avtalet löpte ut.
Sammantaget ansåg kammarrätten att Västtrafik inte visat att fanns särskilda skäl för att låta de aktuella ramavtalen löpa under en längre tid än fyra år. Upphandlingen skulle därför göras om.
- Analys
Ett ramavtal fastlägger helt eller delvis villkoren för flera, eventuella framtida, anskaffningar under en given tidsperiod (genom kontrakt), medan ett kontrakt avser en faktisk anskaffning (se prop. 2015/16:195 s. 514 ff.). Inom offentlig upphandling används den så kallade överviktsprincipen för att avgöra en mängd olika situationer då ett kontrakt innehåller delar av olika slag.
I 1 kap. 2 § LOU används överviktsprincipen för att avgöra om en upphandling ska ske enligt 15 kapitlet för det fall upphandlingen innehåller såväl A- som B-tjänster. Andra exempel återfinns i 2 kapitlet 18 och 21 §§ LOU. Det är således inte konstigt att kammarrätten använder just denna metod för att avgöra kontraktets karaktär.
När väl metoden för att avgöra kontraktets karaktär var fastslagen, blev själva bedömningen av kontraktet tämligen enkel. Det var tydligt att den del som utgjorde ett regelrätt leveransavtal – den garanterade volymen – var väsentligt mindre än den kvarstående delen som skulle bli föremål för senare avrop.
Värt att notera är att kammarrätten gick helt på den av myndigheten uppskattade volymen. Beräkningen är därmed ingen exakt vetenskap och det får förmodas att utgången i målet hade kunnat bli en annan om den garanterade volymen låg nära 50 procent av det uppskattade kontraktsvärdet. En uppskattning är alltid förenad med osäkerhet.
Som upphandlande myndighet bör man alltid ange den uppskattade volymen med omsorg, men kanske är det än viktigare i ett blandat kontrakt. Uppskattningen kommer nämligen användas av domstolen för att avgöra kontraktets karaktär.
Intressant i målet är även kammarrättens resonemang angående avskrivningstiden för fordonen som skäl för en längre ramavtalstid än fyra år. Enligt kammarrätten hade det liten betydelse för anbudsgivarna om tiden var fyra eller fem år. En relevant fråga är om bedömningen hade blivit annorlunda om ramavtalstiden hade varit åtta år.
Enligt vår mening hade detta möjligen kunnat leda till en annan utgång, konstigt nog. I målet förefaller det nämligen vara så att det saknades en koppling mellan avskrivningstiden för fordonen och den valda ramavtalstiden, varför särskilda skäl för längre avtalstid saknades. Om ramavtalstiden däremot hade matchat avskrivningstiden hade utgången kunnat bli en annan, även om ramavtalstiden då faktiskt varit längre än i nuvarande fall.
- Målnummer och domstol
Kammarrätten i Jönköpings dom den 17 oktober 2016 i mål nr 1_20161018135321_201610181043klar.
- Sammanfattning
Sammanfattningsvis uttalar kammarrätten att överviktsprincipen ska tillämpas för att avgöra om reglerna om ramavtal ska tillämpas när ett avtal innehåller delar som utgör ett ramavtal respektive leveransavtal. Bedömningen ska göras utifrån avtalets uppskattade värde.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer