– Så som vi satt rollen är det till stor del ett strategiskt arbete och där behöver vi hitta medarbetare med bred kompetens. Det är inte helt enkelt, säger Anette Eriksson.
Hon har i en tidigare artikel berättat om hur Stockholm Vatten och Avfall arbetat inom projekt Saga för att bygga upp en effektiv avtalsförvaltning.
Just kompetensförsörjningen ser Anette Eriksson som ett hinder för att nå de mål som satts upp inom projektet.
– Föreställningen är kanske att det handlar om mycket administration som avtalsförvaltare, men hos oss innebär arbetet en blandning mellan att ena dagen medla mellan beställare och leverantörer och förhandla avtalsvillkor, till att andra dagen administrera egenrapporteringar från leverantörer och uppdatera vår avropsstatistik.
– Avtalsstrateg är nog egentligen en mer korrekt titel. Det som vi ser ett behov av är både projektledartalang och att gilla administration med ordning och reda. Den kombinationen är inte den lättaste att hitta för den här typen av roll.
Svoa har för tillfället tre avtalsförvaltare och kommer att rekrytera till en fjärde tjänst.
– I förlängningen behöver vi bli fler än så. Den här kompetensen är så viktig. Avtalen kan vara hur bra som helst men utan en bra förvaltning så får man sällan ut de effekter som eftersträvas.
En chef som har förstått begreppet strategiskt och vikten av att “brinna för sitt arbete”.
Vi ser idag alltför många upphandlare som endast tänker operativt, och inte har den kompetens som egentligen behövs för att växa i rollen (en effekt av den inflation som gått i många av KY-utbildningarna), det kan naturligtvis vara en effekt av svaga enhetschefer och inköps roll i organisationen. Vi såg också den tendensen på SOI:s årskonferens där talarna, med några få undantag, bara pratade om gammal skåpmat och basic i lagstiftningen. Marginellt om den goda affären och hur vi kan tillgodose leverantörsperspektivet på bästa sätt eller hur man kan tänka strategiskt i rollen som upphandlare.
Anette har till viss del rätt om kompetensen, men den finns där ute, men tyvärr oftast i konsultbranschen, så den chef som törs tänka utanför boxen och förslagsvis nyttja konsultstöd initialt för uppbyggnad av den egna organisationens kompetensutveckling har ett försprång.
Uppfattar även att det blir för lite uppföljning. Kanske ligger det utanför avtalscontrollers uppgift men jag vet att Köpenhamn stad gör platsbesök hos sina upphandlade leverantörer och intervjuer med deras anställda. Andelen leverantörer där fel hade begåtts uppgick till 70 procent. Då tittade man på arbetsrättsliga villkor men det kan ju gälla annat med. Hur ska vi till exempel veta om bussresorna vi upphandlar körs på biodrivmedel? Utan uppföljning kan de blir kraven vi ställer bara en ansvarsfriskrivning.