Förvaltningsrätten i Stockholm (mål 23387-22, meddelad 31 maj) dömde Region Stockholm till fem miljoner kronor i upphandlingsskadeavgift för otillåten direktupphandling.
Konkurrensverket hade yrkat på maximal avgift, tio miljoner kronor, och har nu vänt sig till Kammarrätten med ett yrkande om prövningstillstånd.
Förvaltningsrättens bedömning bygger på en ganska hög grad av förståelse för att Region Stockholm tvingades ”snabbupphandla” bemanningstjänster – utan föregående annonsering – under pandemin i slutet av 2021.
Domstolen konstaterar att det inte bara regionens upphandlingsverksamhet påverkades kraftigt av pandemin. Just resurs- och tidsbrist har varit ett huvudargument när Region Stockholm motsatt sig upphandlingsskadeavgift.
Under en muntlig förhandling 4 maj kunde regionen visa att upphandlingsenheten behövde avsätta stora resurser för krisåtgärder som inköp av skyddsutrustning.
Dessutom var det svårt att slutföra upphandlingar då sakkunniga experter behövdes för att rädda liv och inte kunde medverka i anbudsutvärdering.
Serviceförvaltningens upphandlingschef och ansvarig upphandlare för ramavtalet vittnade inför rätten om problematiken.
Förvaltningsrätten är dock kritisk mot att Region Stockholm även tidigare upphandlat bemanningstjänster utan föregående annonsering och att det handlar om mycket höga värden. Enligt Konkurrensverket är ramavtalet värt 800 miljoner kronor.
Domstolen ser det också som försvårande med regioninterna dokument där man i förväg gjort upp om ekonomisk ansvarsfördelning mellan olika vårdenheter vid ett eventuellt beslut om upphandlingsskadeavgift.
Upplägget att fördela kostnaden för avgiften ”på respektive berörd verksamhet i förhållande till avropsvolym” har bekräftats med underskrifter från företrädare för flera av de regionägda sjukhusen som drivs i bolagsform.
Förvaltningsrättens bedömning utgår från att Region Stockholm saknade rätt till undantagsbestämmelserna i LOU för synnerlig brådska men att lagstiftningens förarbeten ändå medger eftergift av avgift om en sådan framstår som orimlig stötande.
Domstolen ser samtidigt överträdelsen som så pass allvarlig att hel eftergift inte varit aktuell och sätter beloppet till fem miljoner kronor.
I sitt överklagande betonar Konkurrensverket att målet har stor betydelse för rättstillämpningen i brist på HFD-prejudikat och vägledande avgöranden från kammarrätterna.
Myndigheten upprepar kravet på maximal avgift och ifrågasätter om förutsättningarna för att efterge avgift har uppfyllts.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer