Ida Heikkilä är uppvuxen i en familj där föräldrar och släkt arbetade i fastighetsbranschen och har själv under många år arbetat på olika sätt kring fastigheter. I grunden är hon utbildad ekonom och jobbade till en början i ett eget företag som projektledare inom småhusbygge.
– Upphandling var en stor del av verksamheten, min man är entreprenadupphandlare och tillsammans kom vi fram till att även jag skulle rikta in mig på entreprenadupphandling, säger Ida Heikkilä.
Hon utbildade sig till upphandlare och läste även till kurser i upphandlingsjuridik och entreprenadjuridik. För sex år sedan fick hon tips om tjänsten på Nordiska museet.
– Jag hade egentligen inga planer på att byta jobb, jag jobbade som upphandlingskonsult och trivdes med det. Det som lockade med det här jobbet var framförallt den unika byggnaden och miljön, säger Ida Heikkilä.
Som upphandlings– och inköpsansvarig på Nordiska museet upphandlar Ida Heikkilä allt från formgivning till speciella material, ljud- och ljus, parkeringstjänster, tillgänglighetsanpassningar för att nämna några exempel. Mycket av arbetet består av entreprenadupphandlingar, men Ida arbetar även med att leda upphandlingsarbetet såsom utbildningar och att ansvara för riktlinjer och policys.
– Det jag upphandlar skiljer sig väldigt mycket från vad många andra upphandlar. Jag har varit med och upphandlat allt från formgivning till specifika material. Inga museiföremål dock, säger hon.
Förutom byggnaden på Djurgården ingår Tyresö slott och Julita gård i Sörmland i Nordiska museets verksamhet. Ida är ensam i sin roll på Nordiska museet och får även stötta organisationen i de många direktupphandlingar som görs på de olika avdelningarna, till exempel kring olika event.
– Det är väldigt varierande och omväxlande arbete. Jag har ett stort eget nätverk i branschen där jag kan bolla specifika upphandlingsfrågor och jag är medlem i nätverk i branschen, bland annat genom Upphandling24. Det blir också mycket upphandlingsprat hemma vid matbordet, med maken som också är entreprenadupphandlare men jobbar inom ett kommunalt fastighetsbolag.
Drivkraften och motivationen, förutom att få arbeta i den ståtliga museibyggnaden och den unika miljön är att det ska finnas bra avtal på plats, att avtalen hålls och följs upp.
– Mitt främsta mål är att museet ska ha en bra leverantör eller entreprenör för varje specifikt avtal, där det är win-win för båda och där man använt LOU som verktyg. Det handlar inte om lägsta pris utan det går att göra så mycket mer. Med min bakgrund från fastighetsbranschen har jag förståelse för vikten av att ha ett bra avtal på plats och att det sparar mig mycket jobb i slutänden, säger hon.
Ida bor med sin familj, make och två tonårsbarn på 14 och 17 år, i Stuvsta i Stockholm och är när hon inte jobbar idrottsligt aktiv med familjen.
– Jag spelar tennis och nu på vintern håller vi med utförsåkning. Det blir mycket fokus på träning och familjen utanför arbetet, säger hon.
Väldigt intressant, viktigt och kul att det finns kreativa människor och drivna eldsjälar som bevarar och vårdar vår historia, tillsammans med andra aktörer. Själv har jag varit ansvarig fotograf på Bukowskis Auktionshus och Kungliga Biblioteket 2007. På Bukowskis 1999 förbättrade jag fotostudions ljussättning och säkrade upp färghanteringen i hela produktionen -från fotografering med min egen uppfinning #flexibelt stabilt självhäftande gråkort” -som lätt kunde placeras på gamla, dyrbara, känsliga, unika och ömtåliga objekt utan att skada dess yta. Fördelen med min uppfinning var att objektens rätta färger kunde bevaras i hela produktionen, från #fotografering, #bildredigering och #tryckintag.
Den stora vinsten för Bukowskis var att det
-tack vare min #uppfinning blev billigare -gick snabbare och säkrare att trycka annonsbilder och stora tunga auktionskataloger, eftersom det självhäftande gråkortet (som bevarades på original/referensbilden -innan det avlägsnades för tagning nr.2 som användes för tryck och web produktion.