Att ställa miljökrav vid offentliga upphandlingar är inte måleffektivt. Till den slutsatsen kommer Sofia Lundberg och Per-Olov Marklund efter att utifrån nationalekonomisk teori ha djupstuderat en rad städtjänstupphandlingar.
– Vår studie visar att förutsättningarna för att använda offentlig upphandling som miljöpolitiskt styrmedel är begränsade, säger Sofia Lundberg, docent vid Handelshögskolan vid Umeå universitet.
SNS-studien (pdf), som omfattar över 300 upphandlingar och drygt 700 kontrakt gällande städtjänster, ger bas för mer vittgående slutsatser. De båda nationalekonomerna pekar på flera svårigheter med att använda offentlig upphandling som miljöpolitiskt styrmedel.
Å ena sidan måste miljökraven som ställs i upphandlingen vara mer långtgående än den existerande miljöprestanda som leverantörerna har idag för att miljöbelastningen ska minska. Och minst en leverantör måste anpassa sig till kraven.
Om anpassningskostnaderna är för höga i förhållande till leverantörernas förväntade avkastning på kontraktet, finns å andra sidan risken att för få leverantörer väljer att delta i upphandlingen. Då blir effekten liten i förhållande till miljömålen.
– Våra politiker måste tänka till och kanske använda andra styrmedel, säger Sofia Lundberg.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer