De offentliga affärerna omsätter årligen 800 miljarder kronor – cirka en sjättedel av Sveriges BNP. Det är avgörande att skattebetalarnas pengar inte driver på miljöförstöring eller den fossila ekonomin. Det är lika angeläget att de offentliga inköpen tar hänsyn till hälsa, arbetsrättsliga frågor och det säkerställs att det inte är barnarbete i leverantörsleden.
Det finns många föregångare bland kommuner och regioner, men bara hälften av landets kommuner ställer klimatkrav vid inköp. Enligt Upphandlingsmyndigheten driver offentliga inköp på en förändrad global landanvändning som påverkar biologisk mångfald. De står för knappt en tredjedel av klimatpåverkan från svensk konsumtion, och de orsakar utsläpp av partiklar med negativ påverkan på människors hälsa.
Självklart behöver en avvägning göras mellan funktion och hänsyn till hållbarhet – ibland finns inte den miljösmarta tekniken på plats. Men många gånger är inköpen ohållbara av andra skäl.
Det kan vara kostnadsdrivande att ställa hållbarhetskrav på inköp, framför allt initialt när innovationer drivs fram. Därför behövs Klimatklivet och andra stödformer. Hållbara upphandlingar kan också leda till att pengar sparas. En anledning är att det kan bidra till att den upphandlande organisationen arbetar mer systematiskt och strukturerat med upphandlingar. En annan anledning är att effektivisering av energi eller återanvändning av kontorsmöbler och elektronik är kostnadsbesparande.
Majoriteten av riksdagspartierna har lovat väljarna att driva på för en hållbar upphandling. Sedan Tidöregeringen kom till makten har inte mycket hänt. Tvärtom. Reformer har stoppats och satsningar har slopats.
När MP satt i regering gav vi uppdrag och pengar till Upphandlingsmyndigheten att de skulle stärka och utveckla den offentliga upphandlingen så att den bidrar till en cirkulär ekonomi och ett fossilfritt samhälle. Det är viktigt att kommuner och regioner får stöd för hur de kan upphandla cirkulärt, och att upphandlingskriterier utvecklas och uppdateras. Tidöregeringen skrotade pengarna och uppdraget.
De stoppade också ett färdigt lagförslag om hållbar upphandling. Förslaget innebär dels att den som upphandlar ska beakta klimatet, miljön, människors hälsa, djuromsorg, dels sociala och arbetsrättsliga aspekter. Med miljö menas här biologisk mångfald och människors utnyttjande av naturresurser i Sverige och andra länder. Lagförslaget innebär också att de som upphandlar ska besluta om riktlinjer för hur detta ska ske.
Tidöregeringen stoppade lagen av hänsyn till små företag. Men faktum är att branschorganisationen Företagarna är positiva till förslaget om att de som upphandlar ska ta fram riktlinjer för hur de ska arbeta med hållbarhet i upphandling. Regeringens argumentation håller inte. Miljöpartiet har därför ställt en skriftlig fråga till civilminister Erik Slottner om regeringen är beredd att lägga fram lagförslaget om riktlinjer.
Civilministern har sagt att arbetet ska tas vidare i översynen av den nationella upphandlingsstrategin. Men det uttalandet var för över ett år sen. Vi har fortfarande inte sett något resultat.
Miljöpartiet kräver att:
- lagförslaget om att de som upphandlar ska ta fram riktlinjer för hur de ska ta hänsyn till hållbarhet i upphandling omedelbart ska läggas fram på riksdagens bord
- EU:s direktiv om offentlig upphandling ses över så att miljömässiga och sociala krav alltid måste beaktas vid offentlig upphandling. Det svenska lagförslaget behöver utvecklas och förtydligas, och läggas fram på riksdagens bord så att Sverige kan driva på resten av EU.
Brist på hållbarhetskrav gör att företag som premierar social hållbarhet och klimatinnovationer inte får betalt för mödan och skattebetalarnas pengar kan fortsatt användas till fossila utsläpp, avverkning av skyddsvärda skogar och försämrad folkhälsa. Det är oacceptabelt och Tidöregeringen är väljarna svaret skyldig på vad man vill göra åt det.
Amanda Palmstierna
Katarina Luhr
Janine Alm Ericson
Riksdagsledamöter, Miljöpartiet
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer